Äntligen Sverigepremiär! Efter maniskt uppdaterande av alla möjliga och omöjliga vädersidor var det dags att packa bilen för surf. Tjockt neopren, termos med varm dryck och gränslöst pepp.
Under den långa bilresan snurrande tankarna som vanligt: Stämmer prognosen. Blir det surf. Vilka spots funkar. Hur stora eller små blir vågorna. Blir det en vågor. Regn. Bomkörning. Hjälp. Alltid denna oro för hur det ska bli. För att tänka på annat än ovan var telefonen laddad med intressanta podcasts. Finans, P1 dokumentärer och intervjuer denna gång. Se upp en älg!
Efter ett antal timmar i bil mötte jag upp med dagens surfbuddy Fredrik. Packade snabbt över utrustningen till en bil och fortsatte en dryg timme till. Skönt med sällskap och vi hade ett par surfresor att prata om. Fredriks två månader i Costa Rica över jul och min Maldivernaresa runt påsk avhandlades under färden mot det potentiella surfet.
Tiden går fort i trevligt sällskap och helt plötsligt körde vi in på den där lilla grusvägen som leder mot havet. Parkera bilen och snabbt ur för att en kort promenad senare spana in spot nummer ett. Hmm, var det inte rak sydlig vind på prognosen? Varför stänger det och blir bara vitt skum där vi tänkte surfa?! Fram med kompass och ett konstaterande. Det var för mycket ostlig vind för att spotet skulle leverera optimalt. Vi tittade lite till och fattade ett beslut. Vi åker till nästa ställe. Lite nervöst hur skulle det se ut där?
Parkera. Ut och kolla havet. Beslut. Vi kör!
På med våtdräkten, skor, huva, handskar. Vaxa brädan en sista gång och en snabb promenad till “vårt” spot. Vi körde här förra året och scorade små men många fina vågor. Idag var det större och med peppade ögon såg vi flera bra set rulla in. Äntligen dags för årets Sverigepremiär.
Kom på mig själv med att stå i strandkanten och vänta på att havet skulle lugna ner sig lite innan jag hoppade i. Väntade och väntade. Sist jag surfade var på Maldiverna med varmt vatten och 14 sekunders period mellan vågorna. Lägg till lättläst revsurf utan vind och ni fattar att jag tvekade. Jaha, bara att kasta sig i och börja paddla. Oj, vilken tjock dräkt och klumpiga handskar och knöligt vatten och mycket vind och kallt och vingligt och bråttom och 3 sekunder mellan vågorna och vågor överallt. Ni fattar. Nybörjare på nytt.
Nåja, det ordnade till sig lite och ett par åk blev det i alla fall. Efter två och en halv timme började 6 graders vattnet att ta ut sin rätt på orken. Dags att gå upp för lite varm dryck. Efter en paus var jag nöjd (läs trött, slut och kanske lite besviken på min insats). Fredrik hoppade i en sväng igen och scorade ett par fina vänstervågor.
Slutsats: Maldiverna var löjligt lättsurfat. Sverigesurf är en helt annan grej och för mig ett uppvaknande att likna vid en örfil. Smack!
Hemma igen och uppdateringen av vädersidorna fortsätter. När blir nästa surftillfälle i Östersjön?
