Dags för tävlingsdag här på Tenjin banked slalom och ännu en dag med fint väder. Hur var banan idag och framförallt hur gick det egentligen? Arrangören spetsade till dagen med en sista ändring av tävlingens upplägg.
Tenjin banked slalom har lurat på min radar under ett par år och var inför förra säsongen med på topp fem av mina önsketävlingar. När tillfälle gavs att göra sportlovsresan till Japan tillsammans med mina två äldsta barn var saken klar. Förhandsbesked om startplats fixades tidigt under hösten och resan bokades. Det blir uppdateringar varje åkdag här i Tenjin och naturligtvis rapportering från tävlingen. Japow? Vi får se. Mata, Instagram no ue go sanka kudasai.
Här finns lata länkar till tidigare åkdagar här i Japan: Dag 1, Dag 2 och Dag 3.
Finaldagen
Eller egentligen ingen riktig final eftersom alla skulle få ett åk på tid och det skulle bli det slutgiltiga resultatet. Kvaldagen igår led av förseningar p.g.r. att hela banan var översnöad och behövde grävas fram för ungefär femte gången. Du kan läsa mer om gårdagen här.
Uppe backen i god tid och konstaterade att banan var i grym shape om än lite hård direkt på morgonen. Räknade snabbt ut att det borde bli lagom mjukt när jag, med nummer 131, skulle starta. Kollade idag tiderna extra noga efter gårdagens stresspåslag.
Tävlingsåket
Fixade brädan och gjorde några blandade småhopp för att värma upp. In i startgaten och iväg. Om jag var nervös? Nej, faktiskt inte. Det kändes som att jag hade full koll på banans karaktär och hade en grundplan klar. Smooth men snabb och en bit ner i banan var beredd på några tvära och snabba svängar. Allt gick bra hela vägen ned och hade inga direkta misstag. Helt enkelt ett riktigt bra åk som jag skulle kunna åka hem till Sverige med utan att skämmas. Skönt.
På klassiskt banked slalom manér fick man inte veta tiderna och det var bara att njuta av vädret och shredda bräda resten av dagen.
Om inte
Arrangören hade ett ess i bakfickan. Det skulle kanske blir en ”final” med topp 16 i open klassen kl 1500. ”vi ropar ut om det blir av så åk inte ner” Jaha, det var väl inga problem. Kul att köra banan igen, om jag var topp 16 d.v.s. (men hade på känn att jag med där). Gott om tid för lunch. Trodde jag. Sitter och slurpar i mig lite soba när en av de anställda på Tenjinlodge kommer in och säger att de precis ropade ut mitt namn och det var dags för final. Hoppsan, här går det undan. På vägen upp får jag reda på att jag hade snabbaste tiden av alla i tävlingsåket (numera kvalåket?!).
Hmm, lite synd på ett sätt att det blir en final. Med gårdagens premisser hade jag ju redan vunnit!
Finalåket
Hinner upp och har till och med tid att fixa brädan. Borsta och gnugga på lite extra toppvalla. Hinner också tänka igenom hur jag ska åka nu. Galen attack eller smooth men snabbt. Väljer såklart det senare och drar iväg ut ur startgrinden. Åket flyter på bra och väl nere är det ett stort jubel i målområdet. Kanske för att speakern fått reda på att jag körde OS i Nagano 1998. Inga tider presenteras men målområdet läcker tydligen som ett såll och det pratas om att det står mellan mig och Temple Cummins (som f.ö. varit topp 10 i Mt Baker 20 år på raken, 6a i årets upplaga)
Prisutdelningen
Fullt med folk och många klasser ska presenteras innan det är dags för för min klass ”open men”. Man tar upp topp 6 och till slut är det dags för topp 2. Det står alltså mellan mig och Temple och vi kallas upp båda två på scenen. Vi får båda ställa oss vända mot publiken och bakom oss står en en kille som ska lägga handen på den som har vunnit.Lite nervöst ska erkännas och presentarören hajpar upp publiken. Men ska han ta och lägga handen på någon av oss snart? En mindre evighet senare faller handen på……mig!
Vilket pepp. Har alltså vunnit Japans största banked slalom och var snabbast även i finalåket. Och som extra grädde på moset även en startplats till Mt Baker Banked Slalom 2018. Vad sägs om det?
