Snowboard

Sjunde dagen på resan (måndag) och hemresa. Bilar ner från Bellingham till Seattle. Tar den långsammare kustvägen och passar på att stanna till vid havet. Tid att kontemplera och tänka på helheten.

Ni som följt med sedan i höstas har läst om mina idoga försök att få till en startplats i The Legendary Banked Slalom i Mt Baker. 30 års jubileum och tuffare än någonsin att få till en plats. När det bara var veckor kvar kom tillslut det positiva beskedet. Mycket tack vare Transition och möjligen andra kontakter. Har du missat något från rapporteringen hittar du alla dagar här: Dag 1, Dag 2, Dag 3, Dag 4, Dag 5, Dag 6 och den sjunde läser du just nu. (finns en puderbonus här)

Mitt resultat

21a på tiden 1.48.63 och alla resultat hittar du här. Finaldagen och mina två åk skrev jag om igår så det blir ingen genomgång av det igen. Det här är mina reflektioner kring resultatet.

Erkänner direkt att jag grämer mig lite över finalåken. Eller egentligen inte det första åket men framförallt det andra. Jag visste om den, för mig, svåra kurvan och lyckades ändå inte att klara den. Att jag vurpade är en sak men jag är säker på att ända fram dit hade jag en riktigt bra tid på gång. Med tanke på kvaltiden och hur de andra körde hade jag ledigt klarat mitt mål med en topp 10 placering. Hade det räckt längre än så? Ingen aning. Här går gränsen för mina spekulationer. Men det här gäller bara om OM är i spel. Och nu var det inte så. Vet också att Terje Håkonsen hade ett bra andraåk på gång men vurpade. Samma gällde för tidigare tvåfaldiga vinnaren Harry Kearney som även han gjorde något misstag.

En intressant detalj är är att jag ramlar två gånger och på samma ställe. Brukar vara väldigt ståsäker och kör nästan aldrig över min förmåga. Tror inte att det har hänt någonsin faktiskt. Funderade en stund på det här och menar att min plan att köra allt jag hade och lite till helt enkelt inte höll ända in i målet. Funderade en stund till på om jag ändå skulle tagit det lite lugnare. Men nej, är helt nöjd med planen att satsa fullt och har med det helt klart fyllt på kontot för personlig utveckling.

Visst var jag äldst i PRO MEN klassen och det är förstås en merit i mångas ögon. Jag ser det faktiskt inte på det sättet utan menar att det finns många exempel där det går att prestera en bit upp i ålder. Hörde jag någon säga Kelly Slater?! (och nej jag jämför mig inte med Slater men han är en inspirationskälla). Kunde jag inte anmält mig till PRO MASTERS klassen och haft större chans till en bra placering? Jovisst, men jag har i alla år sett mig själv köra den snabbaste klassen i Mt Baker och är helt nöjd med det beslutet. Även i PRO MASTERS måste man ta sig ner utan att ramla. (1.48.63 –> 8e plats i PRO MASTERS)

Hur var det nu med Kanadensarna? På prisutdelningen satt jag vid deras bord och en efter en fick gå upp och hämta priser i alla möjliga klasser (det finns många klasser på LBS). När PRO MEN hade sin prisutdelning tog dem upp 9 stycken på scenen. Om tanken slog mig att jag skulle kunna stå där? Japp, för en kort sekund var jag lite bitter på mina vurpor.

Kul annars att Terje Håkonsen (7ggr) och Maelle Ricker (8ggr) fick pris för de personer som vunnit mest i Mt Baker. En snygg glaspokal, självklart utformad som en rulle silvertejp.

Nästa år

Blir det ett nästa år? Nja, lite tidigt att bestämma det resan nu men spontant vill jag såklart åka dit igen. Dock kommer jag antagligen inte ha en färdig startplats till nästa års tävling men räknar redan kallt med att kunna lösa det om jag vill åka. Min snabba kvaltid och att det var en liten snackis om den där snabba svensken gör att det känns positivt. Men man vet aldrig.

who is this swedish guy?, hört från andra deltagare

Dagens reflektion

Nästa gång hyr vi en husbil och bor på parkeringen. Kolla in Transworldsnowboardings galleri på husbilarna.

Sammanfattningsvis

En lång process är till ända och tack till alla som varit med på den långa vägen till startplatsen. Det har värmt i hjärtat med alla hejjarop och peppande kommentarer under resans gång. Faktiskt helt sjukt att det gick att fixa den där omöjliga startplatsen till slut. Att äntligen få köra en av världens (snowboardvärldens alltså) coolaste tävlingar och jag njöt under hela vistelsen på plats. Pudret var en bonus jag bara kunde drömma om.

Nu när jag sitter på flygplatsen i Seattle och snart ska gå ombord på planet mot London känns det nästan lite tomt. Det här projektet har pågått sedan början av sommaren 2015 och nu är det slut. Fast i det stora hela en skön känsla. Jag lyckades.

Sjätte dagen på resan (söndag) och femte åkdagen. Lite puder direkt på morgonen och sedan dags för finalen. Lugn och fin nu, resultatet finns i texten.

Nu är jag äntligen på plats och startklar i  The Legendary Mt. Baker Banked slalom. En av världens äldsta pågående snowboardtävlingar med 30års jubileum i år och sedan många år högsta kultstatus.   Vägen till startplatsen var lång och krokig men tillslut löste det sig tack vare Transition magazine och möjligen andra kontakter. Väl framme är det dags att njuta av resan, Mt Bakers kända puder och toppa med att köra ett par fina åk i kvalet. Jag kommer att dela resan här på bloggen med dagliga uppdateringar. Missa inget genom att gilla bloggens sida på Facebook.

Femte åkdagen

Vaknar upp till sol (eller rättare sagt mycket tidigare än solen) och efter bestyr som t.ex. frukost bär det av upp till backen. På plats innan liften öppnar och tar första liften upp scorar ett puderåk i ett område som varit stängd senaste dagarna. Bra start på dagen.

Finalen

Nya premisser till det bättre för oss som kör i proklasserna. Efter gårdagens kval kom ett förslag från några åkare om att dra om banan för att slippa den extremt långsamma sista delen. Snabbt beslut av tävlingsorganisationen och banan skulle dras om på slutet. I den här delen var det bättre fart och vi fick faktiskt lite inspektion. Men bara i den nya bansträckningen. Som inte var direkt svår. Bara lite snabbare och näst sista kurvan var riktigt klurig. Planen för dagen var dock att köra för allt vad tygen håller och det i båda åken. Jag ju trots allt uttalat att jag siktar på en topp 10 placering.

Första finalåket

Lagom när Pro Men skulle starta drog det in ett snöoväder.  Det lilla uppehållet som blev när klassen innan slutade och vi startade gjorde att de startande skulle få spåra. Jag startade tvåa. Ett helt ok åk men ändå lite svårt att få det där perfekta flytet. Kanske var det flatljuset, nysnön eller att det helt enkelt var första åket i banan för dagen. Åket får godkänt ända tills den där näst sista kurvan. Kör in i full fart, svänger för tvärt, kör i några slag och flyger ut banken. Till pudret. Långt utanför banan och nedanför nästa kurva. Bara att köra rakt ned och ta en diskning. Surt sade räven.

Andra finalåket

Det snöade rejält och jag (och många med mig) tänkte nog att tiderna från första åket skulle vara de snabbaste för dagen. Jag vurpade i första åket och tänkte att allt är ju bättre än en diskning. Med andra ord köra mitt bästa igen. Ut ur starthuset och iväg. Första banksen gick bra. Nästföljande kurvor var riktigt bra och banan har blivit skönare tack vare den fallande snön. Peppad av den bra starten öser jag nu på med riktigt bra flyt kurva efter kurva. Har bra koll på var jag är i banan och planen klar på hur jag ska attackera den kluriga svängen på slutet. I kurvan före ska jag ta ned farten lite för att kunna ösa på igenom nästa svåra sväng. Ett gammal trick från boardercrosstiden. Funkar alltid?!

Bromsade inte tillräckligt och för världens fart ur banken. Klarar det inte och får jordens bakvikt. Gör allt för att rädda situationen och får kasta brädan uppåt för att i alla fall klara porten. Vill ju inte inte åka hem med två diskningar. De blir ett stopp och efterföljande ninjarull. Jag som hade ett potentiellt superåk på gång. Typisk. Andra åkets tider hemlighålls till prisutdelningen så det vara bara att åka ner till parkeringen och byta om. Missförstå mig inte. Jag förväntade mig ingen topptid.

Resultatet

Tiden 1.48.63 gav en 21a plats.

Grattis till 1a platserna i PRO WOMEN och PRO MEN: Maelle Ricker och Mathieu Crepel

Fullständiga listor hittar du här och i ett senare inlägg kommer det rimliga och orimliga spekulationer om tävlingen och resultaten. Bl.a. hur mycket tid tar ett stopp plus ninjarull och hur kändes det att sitta tillsammans med Kanadensarna på prisutdelningen?

Dagens reflektion

När det är finaldag åker jackorna av och alla (jag menar ALLA) tar fram dyraste flourpulvret till brädan. Såg till och med en borrmaskin med borste. Visar på hur mycket prestige det är att vinna här. Och ja. Jag körde utan jacka och med dyrt flour.

Gillar du det här och vill ha mer frekventa uppdateringar är det dags att följa mig på Instagram. Kolla även in Transitions instagram där jag lägger upp en del bilder under resans gång.lm

Femte dagen på resan (lördag) och fjärde åkdagen. Faktiskt ännu bättre puder. Kvalet är färdigkört och ett konstaterande i dagens reflektion. Du hittar kvalresultatet i texten.

Nu är jag äntligen på plats och startklar i  The Legendary Mt. Baker Banked slalom. En av världens äldsta pågående snowboardtävlingar med 30års jubileum i år och sedan många år högsta kultstatus.   Vägen till startplatsen var lång och krokig men tillslut löste det sig tack vare Transition magazine och möjligen andra kontakter. Väl framme är det dags att njuta av resan, Mt Bakers kända puder och toppa med att köra ett par fina åk i kvalet. Jag kommer att dela resan här på bloggen med dagliga uppdateringar. Missa inget genom att gilla bloggens sida på Facebook.

Fjärde åkdagen

Powderalert och kön till liften var på runda slängar 200 personer 5 minuter innan öppning. 3o cm snö senaste 24 timmarna, att det var lördag, chans till sol och att LBS30 var igång är ett recept för puderhets. På amerikansk manér var det glada tjut och tillrop från både skogen och liften. Bra pepp helt enkelt. Direkt efter mitt inspektionsåk i banan stack jag snabbt bort till Chair 6 och tog ett par riktiga bra åk. Bottenlösa känslan alltså. Helt sjukt mycket folk som körde puder vart än du vände blicken. Skulle tro att allt inom anläggningen var uppkört före kl. 12 och i samband med det blev också snön aningens tung i den nedre delen av berget.

Kvalet

Taktiken var klar. Första åket skönt och smooth för att se hur man ligger till (och kunna åka hem med minst ett trevlig åk bagaget, ramla båda åken var inte ett alternativ). Om åk ett fungerade enligt plan tänkte jag köra på hårdare i andra. Hur gick det?

Första kvalåket

Första åket körde jag så till den milda grad smooth att jag efter halva banan kom på mig själv med att tycka att jag nästan körde passivt. Men det är klart. Alla tips handlade om att köra högt i banksen och att på det viset generera fart. Och om det känns lugnt och fint kan det ändå bli riktigt bra snitthastighet och sluttid. Passerade mållinjen på 2.04.?? och tittade faktiskt inte så noga på hur jag placerade mig (och förresten var det bara ett par tider uppskrivna på tavlan). Det sköna åket var klart. Upp direkt till start och dags för kvalåk nummer två.

Andra kvalåket

Game on, funderade en liten stund om jag skulle dumpa jackan och gjorde det. Inte för att det egentligen spelar någon roll men tävlingskänslan blir bättre. När startern frågade om jag var redo var det helt självklart att svara positivt. Nu skulle det köras. Tog höga linjer i varje bank. Pumpade vänligt men bestämt på rätt ställe och fick in ett riktigt bra flyt. Precis in i den nedre, långsamma delen fick jag ett litet stopp och tappade värdefullt momentum. Jobbade vidare i de sista 10 kurvorna och mjölksyran pockade på uppmärksamheten. Passerade fotocellerna, tittade snett bakåt mot skärmen med tiderna och hann se 2.02.??. Snabbare, javisst men skulle det räcka? Väntade lite nervöst på plats i målet och på att tiderna skulle skrivas upp på tavlan. Efter en stund slutade de att skriva för att nästa grupp var på väg in i banan. Då låg jag delad 4e med tiden 2.02.22. De borde räcka, eller? Inget är som väntans tider och till slut åkte jag ner till Glacier där jag bor. Utan komplett resultat. Men vad kunde jag göra egentligen. Båda åken var gjorda och jag var nöjd med min insatts. Nu blev det till att uppdatera Mt Bakers hemsida 1 gång i minuten tills resultaten publicerades.

Resultatet

Japp, 4e platsen säkrad och jag är därmed startklar för söndagens finaler. Nu j…ar blir det åka av. Nej, vänta. Högt i banksen, pusha hårt på rätt ställe och “stay low”. Hela listan hittar du här. En annan typ av resultat är att antagligen en av säsongen absolut bästa dagar med snowboardtema har passerat. Puder och kvalat vidare till finalen. Allt i Mt Baker.

Dagens reflektion

75 % brädåkare i backen och enligt en local i liften med var det normalt med hälften brädåkare i Mt Baker. Nästa overklig men peppande känsla med den dominansen. I Sverige är det 10% som åker snowboard enligt SLAO.

Gillar du det här och vill ha mer frekventa uppdateringar är det dags att följa mig på Instagram. Kolla även in Transitions instagram där jag lägger upp en del bilder under resans gång.lm