Surf i solnedgång men det började som en bomkörning

Prognosen var helt rätt och kontrollerad med mer rutinerade väderexperter (läs surfare som bor längs kusten). Peppet på topp och stuga bokad för två dagars garanterad surf. Och ändå blev det en tålamodsprovande resa. Hur kom det sig?

Först och främst ska man ha klart för sig att surf i Östersjön har ett antal parameterar som måste stämma. Vindar i rätt riktning med tillräcklig styrka och det måste blåsa ordentligt under en viss tid. En tumregel är minst 10 m/s i 12 timmar. Såklart i rätt riktning för just det spotet som du tänker åka till.

Vi kom fram till ett av spotsen tidigt och enligt prognosen skulle vågorna bli lite större om ett par timmar. Tog det lugnt. Fixade lunch. Staplade sten. Igen stress för snart kommer vågorna……….och det gjorde dom. Snabbt på med våtdräkt, fixa leashen, vaxa upp brädan (mest för att det känns coolt) och hopp i vattnet. Nu skulle det surfas! Paddlade runt, försökte hitta rätt ställe för att ta första vågen. Sällskapet tog en första våg. Såg helt ok ut. Kämpade vidare, paddlade, letade, vurpade, fick något litet. Och långt innan vi var nöjda eller ens i närheten av att bli trötta…………så dog vågorna. Antiklimax!

Jaha, vad göra nu? Och det här som skulle vara en säker prognos. Det var nästa dag som var osäker på den här två dagars trippen.

Vädret ändrade sig och det blev i alla fall sol och varmt. Badade, läste bok, turistade, åt glass, åt middag, läste bok, kollade på film i datorn, sov, åt lång frukost, kollade in nya potentiella surfspots längs kusteremsan, åt lunch, ringde ändra surfare, tog en kaffe, åkte bil. Och tillslut. Äntligen. Surf.

En kvällssession på en liten vänstervåg. Små vågor och korta åk men ändå surf. Varmt i vattnet, inga tjocka vantar eller huva. Solnedgång. Sensmoralen blir ändå att enträgen vinner.