Äntligen finaldag på Riksgränsen banked slalom 2015. Träning i tokdimma och flatljus med efterföljande finaler i tilltagande vind med regn och snö i sidled. Den slitna frasen “det är lika för alla” hördes runt banan och med det var finalerna igång.
Inlägget är en repris från förra våren och tänkt som en teaser inför Riksgränsen Banked Slalom 2017.
Efter ett år av uppbyggnadspepp var det nu dags att på allvar visa vad du går för. I bana. På tid. I dimma. Snart skulle många gamla rävar få ett brutalt uppvaknande och kvitto på hur mycket (eller lite) åkning man haft sen den senaste tävlingen eller sponsorbrädan. De interna uppgörelserna var många och pressen enorm. Illegal vadslagning pågick med omsättning som skulle göra vilket internationellt spelbolag helt gröna av avundsjuka. Det spelades på både tider och placeringar och några var redan innan start besvikna på sina höga odds.
Men. Med 200 startande är det bara ett fåtal som kan vinna och syftet med tävlingen är inte bara att utse vinnare. Hela veckan och helgen är en enda stor kavalkad av snowboardälskande människor i alla åldrar. Det skottas i norgesvängen där internationella proffs, locals, ungdomar och vuxna kör på samma hopp och har kul tillsammans. Och där är kanske själva essensen av veckan. Köra tillsammans. På allt. Överallt.
Dagens fairplay stod förra årets seniorvinnare Jakob Wilhelmsson för. Missade en port i dimman där ingen såg men berättade det direkt i mål och gav bort en given plats i finalen. Snyggt gjort av Jakob och ett föredöme för alla.
Topp tre i alla klasser
Juniorer
1. Samuel Millqvist, 1.22.01
2. Ruben Rosenfors, 1.36.36
3. Sven Lindmark, 1.40.60
Dam Masters
1. Maria Danielsson, 1.33.90
2. Anna Ståhlkloo, 1.34.14
3. Maria Wilhelmsson, 1.34.21
Dam Senior
1. Ylfa Runarsdottir, 1.26.84
2. Julia Lundberg, 1.40.33
3. Rebecca Bodin, 2.25.38
Herr Senior
1. Sven Thorgren, 1.14.67
2. Fredrik Evensen, 1.17.03
3. Stefan Karlsson, 1.17.10
Herr Masters
1. Pontus Ståhlkloo, 1.14.60
2. Peter Vinter, 1.18.91
3. Ingemar Backman, 1.19.34
Herr Real Masters
1. Henrik Jansson, 1.19.18
2. Petter Levin, 1.31.90
3. Ulf Mård, 1.44.39
Stort tack till Transition, Riksgränsen och alla grävare för ett av Sveriges roligaste snowboardevent. Vi ses nästa år igen.
Riksgränsen banked slalom är igång på allvar. Nu är det dags att sålla agnarna från vetet och se vem som har vallat bäst i år. För du vet väl att det är materialet, och bara materialet, som bestämmer resultatet! Filmklipp med hela banan i sol längst ner i inlägget!
Inlägget är en repris från förra våren och tänkt som en teaser inför Riksgränsen Banked Slalom 2017.
Dagen bjöd precis som igår på växlande väder och nu var det dags för kval i Riksgränsen Banked Slalom. Alla utom juniorerna och seniorerna skulle köra ett åk i banan på tid för att kapa fältet till morgondagens finaler. Om det i går var kramkalas och uppsluppen stämning var det idag många nervösa skratt på start. Flera i mastersklassen har inte tävlat på 15 år och många vittnade om fjärilar i magen.
jag har ju varit nervös sedan kl.12, anonym i real masters (43 år och upp)
Trots pirr i magen, blodtrycksfall, illamående, mjuka knän och andra symptom på nervositet gjorde alla sitt bästa och tog sig ner i banan. Fullständiga kvalresultat från dagen hittar du på Transition.se
Efter kvalet började kvällens aktiviteter med vernissage och snowboardrelaterade bilder från åren 1995-1997 signerat Calle Eriksson. I Grönan var det senare Sverigepremiär av norska snowboardfilmen 1997 Forever.
.
Riksgränsen när det är som bäst! Snowboardåkning i sol och inte ett moln så långt ögat kan nå. Lägg till ingen vind, gott sällskap, en kul snöformation med böj och dagen kvalar in som episk. Var ligger spotet vi körde på? Hemligt såklart. Ledtråd längst ned.
Inlägget är en repris från förra våren och tänkt som en teaser inför Riksgränsen Banked Slalom 2017.
Varför detta hysch hysch kring var spotet ligger? För att förklara måste vi gå tillbaka i historien och det glada 90-talet. I mitten av 90-talet var Riksgränsen stället dit alla proffs och internationella filmcrew vallfärdade för att få årets sista trick på film. Att göra det i midnattssol långt norr om polcirkeln var annorlunda och ryktet spreds om alla möjligheter berget med omnejd gav. Kring de första campsen 90-91 var det inga problem att hitta nya okörda drivor i liftområdets närhet. Men i takt med att fler och fler snowboardfilmer och photoshoots ville vara med och dela på kakan blev det svårare att hitta orörda spots. Alltid var det någon som hittad dit före och byggt hopp. Fanns bara en sak att göra. Leta längre bort och på ställen där inget kunde tänka att det fanns något att åka på. I samband med detta blev alla hemligare om vart man skulle under dagen. Just det här spotet ligger någonstans i närområdet men är nästan helt osynligt till du är bara några tiotal meter ifrån. Mer säger jag inte!
En perfekt session med bara tre personer. Markus, Ingemar och jag. Vinden under vintern gjort sitt jobb och det shapades bara i ett par minuter. Drop in!
Ledtråd: rostmacka
Andra dagen på resan (onsdag) och första åkdagen. Varmt och mjukt i backen. Anmälde mig frivilligt att hjälpa till med att köra upp banksen och fick på så sätt känna lite på banan. Men var är pudret?
Nu är jag äntligen på plats och startklar i The Legendary Mt. Baker Banked slalom. En av världens äldsta pågående snowboardtävlingar med 30års jubileum i år och sedan många år högsta kultstatus. Vägen till startplatsen var lång och krokig men tillslut löste det sig tack vare Transition magazine och möjligen andra kontakter. Väl framme är det dags att njuta av resan, Mt Bakers kända puder och toppa med att köra ett par fina åk i kvalet. Jag kommer att dela resan här på bloggen med dagliga uppdateringar. Missa inget genom att gilla bloggens sida på Facebook.
Första åkdagen
Vaknade såklart riktigt tidigt på motellet i Bellingham och väntade länge på att frukosten skulle öppna kl. 0600. Amerikansk motellfrukost brukar inte var något att hänga i julgranen men den här var över förväntan. Säger bara: baka egna våfflor med sirap. Efter frukosten och ett litet shoppingstopp på Walmart för att handla mat och framförallt ett strykjärn (fulvallajärn alltså) bar det av vidare mot Mt Baker.
Det tar ungefär 1,5 timme att köra från Bellingham ända upp till anläggningen och det fanns gott om tid att bygga upp peppet. Liknande känsla som att köra till Östersjösurf och under resans gång hinna fundera och spekulera om hur det blir när man väl kommer fram. Som att vänta på jultomten när du är liten. Den känslan. Äntligen framme: En kopp kaffe, byta om, snöra skor, köpa liftkort och upp i första liften.
Åkte direkt till starten på banan för att kolla in hur det ser ut i verkligheten. Har sett mängder av bilder och videoklipp men inget går upp emot att vara på plats. Konstaterar att banan i verkligheten är både brantare och svängigare av vad jag tidigare trodde. Fick nästan lov att peta på “the startshack” och nypa mig lite i armen. Tog ett par åk utanför avspärrningarna för att sedan utforska resten av liftsystemet och backarna. Mjuk töföre gjorde åkningen utmanande och ett tag kände jag mig som en person som bara åkt pistade backar i Sälen senaste åren…….finns viss sanningshalt i det påståendet. Åkningen ordnade dock till sig efter halva dagen. Hamburgare till lunch i lodgen och upp igen. Lyckades skriva upp mig som frivillig shapare och kunde på så sätt få köra ett åk i banan (om än långsamt). Tog snabbt fram gopro kameran och filmade. Håll till godo.
Känner du hur det bränner i låren?! Det kan inte finnas någon som klarar hela banan utan att få mjölksyra. Här gäller det att hitta några ställen där man kan “vila” några sekunder och sträcka på sig utan att tappa kontrollen.
Vill du läsa på mer om Mt Baker Banked Slalom och historiken bakom tävlingen så har Transworldsnowboarding skrivit en artikel lagom till 30års jubileet. Läsvärt och du hittar den här. Och hur var det nu med det kända Bakerpudret? Det lyste med sin frånvaro första dagen men det är utlovat kallare väder och snö tills imorrn.
Dagens reflektion
Jetlagpigg bläddrade jag på motellets oändliga kanalutbud under den tidiga morgonen och konstaterade att 90% av innehållet avhandlade två religioner. Konsumtion eller Kristendom. Ibland var det svårt att se skillnaden.
Gillar du det här och vill ha mer frekventa uppdateringar är det dags att följa mig på Instagram. Kolla även in Transitions instagram där jag kör en takeover under resan.lm
Stora anläggningar i alla ära men det finns inget som går upp emot din egna hemmabacke. Liten eller stor, lång eller kort, smal eller bred. Alla är vi lokalpatrioter när det kommer till det lokala berget. Välkommen till min hemmabacke Gesundaberget.
Uppvuxen och numera fast bosatt med bara 7 kilometer till Gesundaberget är backen det givna valet för en heldag eller bara en kort session på en timme. Närheten gör att du spontant med kort varsel kan bestämma dig för att ta ett par åk eller åka hem en sväng om du eller barnen fryser. Otaliga sessions har gjorts i hemliga skogsåk, klassiska sidehits, historiska pumphushoppet, franska korridoren, minialperna, downhillbanorna, hemmaskottade hopp, o.s.v. Olika ägare, skidklubbar och skidtävlingar har genom åren passerat anläggningen men Gesunda Snowboardklubb aka Gesundteamä har hela tiden varit berget troget sen 1994.
Chefer kommer och chefer går men Gesundteamät består
Du har väl inte missat att jag är på väg till The Legendary Mt Baker Banked Slalom? Ett antal inlägg om vägen dit har publicerats varje fredag under hösten och du hittar en sammanfattning här. Senaste inlägget hittar du på bloggens framsida eller här.
Gillar du det här och vill ha mer frekventa uppdateringar är det dags att följa mig på Instagram.lom
Ännu ett år fyllt av surf till ända. Jag har hängt undan våtdräkterna och rensat brädorna från vax. Dags för kontemplation och eftertanke. Vilka är mina bästa surfrelaterade minnen från 2015?
Svårt att ta fram ett fåtal minnen som sticker ut från 2015. Det har varit mitt bästa år hittills vad det gäller surf och du förstår varför om du läser tidigare inlägg och min redovisning av årets surfdagar. Funderat en del på vilka händelser som jag kommer att minnas även om några år och här kommer mina topp 3 från 2015.
Bilderna är inte exakt från det i texten beskrivna minnet men från samma resa eller session.
3. Sista åket på Teneriffa
Solen har precis gått ner över La Gomera och det blir helt mörkt om bara några minuter. Vi är tre personer kvar i vattnet och väntar på det som blir sista vågen för dagen. För mig också den sista vågen på den här resan. Jag släpper iväg de andra två och sitter själv en liten stund. Det börjar bli svårt att läsa swellet p.g.r. mörkret och helt plötsligt är det tydligen dags att paddla. En mörk limpa reser sig och jag droppar in med lätta paddeltag. Ett rent åk på slätt, mörkt vatten och ett av resans bättre åk.
2. Fransk ståtub från första parkett
Sommarens resa till Frankrikes världsberömda beachbreaks gav många surfdagar och en session sticker ut från resten. Morgonen med den bästa prognosen på resan och dawnpatrol till favoritspotet Le Santocha. Som vanligt tidig avfärd i mörkret och väl på parkeringen anade vi att något var på gång. Redan fullt på parkeringen och localsen joggade ner mot vattnet. Vi bytte snabbt om och hoppade i till en riktigt bra session. Efter ungefär en och en halv timme matchade tydligen tidvattnet, swellstorleken och vinden perfekt och localsen flyttade sig snabbt till bästa peaksen. Helt plötsligt paddlade alla snabbt utåt och en local tvärvände snabbt, korkstartade utan ett enda paddeltag och droppade in i en perfekt ståtub. Svennebanasurfarna gapade nästan käken ur led. Vad hände?!
På bara några minuter gick det från en bra session till episk tubsession. Ett minne för livet och ännu en lektion i hur snabbt förhållandena ändras i Frankrike.
1. Glassy Maldives
Svårt att plocka ut något enskild minne från den är resan. Men det är klart att det finns skillnader i paradiset. Många sessions var mer eller mindre glassy men ett åk sticker ut. Det är nästan svårt att beskriva hur glassy det var. Det var som att åka på helt genomskinligt silicon där du ser koraller och fiskar både framför, under och rakt igenom vågen. Glassy till den milda grad att det nästan är svårt att se vågen under dig. Nästan att likställa med att åka snowboard i flatljus. Glassy så du tappar referenspunkter. Förstår du hur glassy det var? Glasssssssy! När det 35 sekunder långa åket var slut blev jag sittande i kanalen. Nästan rörd till tårar. Tacksam.
Bonus
Det här är utan tvekan ett av mina bästa surfminnen från 2015 och på något konstigt vis var det bättre än ovan topp 3. Tyvärr också något som jag varken kan eller vill skriva om. Allt jag kan säga är att det har liknade tema som detta tidigare inlägg om kantareller.
Har du några surfminnen att dela med dig av? Kommentera gärna här eller maila mig. Alltid att höra om andra personers surfpepp och glöm inte att följa mig på Instagram.
Frågan väcktes efter en messengerkonversation med en av mina surfkompisar. Undrar om jag hinner upp i 40 surfdagar i år? Hade inte tänkte på det innan men började självklart att räkna lite. Hur många dagar blev det egentligen i år? Överraskande många om jag får säga det själv.
Tar helt enkelt och redovisar mina surfdagar i Sverige och utomlands. Lyder som följer:
Teneriffa Januari
En veckas resa med familjen, 6 dagar på plats och 5 surfdagar(sjuk första dagen). Läs med om surfet här.
Maldiverna April
12 dagars båtcharter med 10 surfpeppade svenskar. Åkte runt de centrala atollerna och scorade folktomma vågor i paradiset vilket resulterade i 11 surfdagar. Här hittar du lata länkar alla dagars inlägg.
Frankrike Juni
Familjeresa på totalt 18 dagar till Frankrikes atlantkust och det surfades välkända beachbreaks i framförallt Capbreton med omnejd. Lyckades blöta upp brädorna i totalt 15 surfdagar. Läs mer om bl.a. dawnpatrol surf här och här. Läs om favoritspotsen La Piste och Le Santocha här.
Sverige Maj, Augusti, September och November
I maj var det en dag med kallvattenuppvaknade efter resan till Maldiverna. Under hösten ett antal dagar i Östersjön. Bl.a. folkfesten och bomkörningen plus två dagar till. Totalt antal sverigedagar 5.
Norge och Stadlandet, Oktober
Höstlov med veckan öppen för att åka några dagar till Stadlandet om det blev lovande prognos. Prognosen visade surf som resulterade i 4 surfdagar med surf i Hoddevik och Ervik. Läs mer om dag 1, dag 2, dag 3 och dag 4 i natursköna Norge och surf i riktigt atlantswell.
Äpplen och Päron?
Nu är jag egentligen inget fan av att räkna dagar bara för att räkna dagar. Har alltid tyckt att det är ganska töntigt att skryta om mängden dagar i t.ex. skidbacken eftersom det inte säger något om hur bra eller kul det faktiskt var.
Jag har …… skiddagar i år, anonym Årebo med jättetufft dödskallepannband
Visst har du det men 41 dagar åkte du bara ett åk i regn för att kunna skryta i baren att du åker många dagar………
Mina surfdagar har otroligt olika förutsättningar. På en resa med familjen surfar man när det passar helheten och det är inte alla gånger möjligt att vänta på rätt tidvatten, swell och vind. Snabb och effektiv surf är att föredra. 5 dagar på Teneriffa gav 10 sessions och 15 dagar i Frankrike gav drygt 15 sessions. Närheten till surfet är nyckeln till att Teneriffaresan gav fler sessions per dag.
På en dedikerad surfresa till Maldiverna är det och andra sidan bara surf som gäller och antalet timmar i vattnet blir något helt annat. Detsamma med antalet sessions 11 dagar gav drygt 25 sessions som var minst 2 timmar styck. Här gäller coachklyschan kvalitetsträning.
Dagarna hemma i Sverige är en helt annan historia. Här finns allt från semibomkörningar med blöt våtdräkt som det enda resultatet och episka sessions på folktomma vågor. Sverige är nyckfullt och men kan också leverera multisessiondagar med många åk. I år har jag haft alla varianter i Sverige. Varför har jag inte fler dagar i Sverige? Jag bor 3 timmar eller mer till närmaste surfspot i Östersjön.
Hur många dagar blev det till slut?
40 dagar
Hur många surfdagar har du själv? Kommentera gärna och berätta om när, var och hur du surfat. Alltid kul att höra om andra entusiasters bästa och sämsta dagar.
Hur gick det för kompisen? När det här publiceras är hen uppe i 35 dagar vilket är imponerande med tanke på att hen inte har lika många resor som jag hade det här året. Men det är klart bor man 45 minuter från Torö………
Var det är läsvärt? Gilla bloggen på Facebook vettja! Du gör det enklast längst ned på sidan.
Resor, Snowboard
Hur styr du upp en stor resa med 26 personer? Ett exempel från verkligheten och mina bästa tips.
October 7, 2015
Har skrivit en del om resor där det är en familj eller en enda person som reser iväg. I mitt jobb som tränare på snowboardgymnasiet i Malung bokar jag större grupper till olika platser i europa och norden. Lite annorlunda process och här kommer mina bästa tips.
Resan nedan är exempel på ett klassiskt höstträningsläger i Saasfee, Schweiz. Glaciäråkning på drygt 3000 m.ö.h. och boende i byn på 1800 m.ö.h. Alltid högtryck med sol (!?) och en av världens bästa parker under höstsäsongen. När vi åker på läger är det allt från 15 till drygt 30 personer och det gäller att hålla tungan rätt i mun. Stava alla namn rätt för att minimera strul på flygplatsen och alltid lugna ner rookies som är nervösa för övervikt.
Premisserna för höstens läger är dessa: 23 personer, 10 nätter, 9 dagar på plats (4 åkdagar, 1 vilodag och 4 åkdagar) och 2 resdagar.
Flygresan
Börjar alltid med att söka på momondo för att få ett riktmärke på vilken av vilken flygplats som gäller just i år. Det finns tre alternativ för en resa till Saasfee. Förstahandsvalet är Genevé (GVA), kortast transfer. I andra hand Zurich (ZRH) och i absolut sista hand Milano (LIN, MXP, BGY) med längst transfer. Tittar självklart efter direktflyg med flygbolag som gillar boardbags (T.ex. SAS, Swiss).
När ett par alternativ är klara mailar jag dessa till Sveriges bästa resebyrå, SN resor i Jokkmokk. SN resor har bokat resor till många landslag och halva actionsportsverige i drygt 15 års tid. Efter ett par mailvändor är flyget klart. I år blev det faktisk ner till Zurich och hem från Geneve.
Flygplatstransfer
Det går utmärkt att åka tåg till Saasfee från både Geneve och Zurich flygplatser. Ett bra alternativ om du reser själv eller i mindre grupp. En gång missade vi ett tågebyte och fick ta en paniktaxi för att hinna till flygplatsen med alla 20 personer. Konstaterade efter det att taxitransfer inte var dyrare än tåget. Har inte åkt tåg efter det. Bokar alltid transfer med Helmut och Carmen Zurbriggen och deras grymma taxiservice. Zurbriggen möter upp direkt inne på flygplatsen och kör dig ända fram till Saasfee. Dricka i bussarna och möjlighet att kolla på film. Grym service helt enkelt.
Hotell
Skickade ut en prisförfrågan till ett antal hotell för några år sedan. Hotell Bergheimat gick vinnande ur striden och vi har varit trogna kunder sedan dess. Ett enklare hotell med allt du behöver. Vallarum och skotork i källaren. Dusch och toalett på varje rum och en rejäl frukost. Att hotellet ligger centralt och framförallt nära till liften är ett stort plus. Nämnde jag snabbt internet? Ingen självklarhet på kontinenten.
Mina bästa tips
- Boka smidigt, minimera buss, flyg och tågbyten. Att få 25 personer med boarbags att byta perrong är som att vända en oljetanker. Det tar tid.
- Ta prisförfrågan direkt med hotellen, en större grupp ska ge bättre pris.
- Boka flyg i god tid, det finns oftast bara ett begränsat antal billiga biljetter per flight.
- Köp till avbeställningsskydd, alltid någon som droppar av precis sekunden efter att du bokat klart allt.
- Extra tid, räkna med att allt från toalettbesök till “ska bara kolla lite i den här affären” tar mer tid än vanligt.
Hoppas att det hjälper och lycka till med nästa storbokning!
(passa på att följa snowboardgymnasiet på instagram och har du tur dyker det upp bilder från ovan nämnda läger)
Äntligen Sverigepremiär! Efter maniskt uppdaterande av alla möjliga och omöjliga vädersidor var det dags att packa bilen för surf. Tjockt neopren, termos med varm dryck och gränslöst pepp.
Under den långa bilresan snurrande tankarna som vanligt: Stämmer prognosen. Blir det surf. Vilka spots funkar. Hur stora eller små blir vågorna. Blir det en vågor. Regn. Bomkörning. Hjälp. Alltid denna oro för hur det ska bli. För att tänka på annat än ovan var telefonen laddad med intressanta podcasts. Finans, P1 dokumentärer och intervjuer denna gång. Se upp en älg!
Efter ett antal timmar i bil mötte jag upp med dagens surfbuddy Fredrik. Packade snabbt över utrustningen till en bil och fortsatte en dryg timme till. Skönt med sällskap och vi hade ett par surfresor att prata om. Fredriks två månader i Costa Rica över jul och min Maldivernaresa runt påsk avhandlades under färden mot det potentiella surfet.
Tiden går fort i trevligt sällskap och helt plötsligt körde vi in på den där lilla grusvägen som leder mot havet. Parkera bilen och snabbt ur för att en kort promenad senare spana in spot nummer ett. Hmm, var det inte rak sydlig vind på prognosen? Varför stänger det och blir bara vitt skum där vi tänkte surfa?! Fram med kompass och ett konstaterande. Det var för mycket ostlig vind för att spotet skulle leverera optimalt. Vi tittade lite till och fattade ett beslut. Vi åker till nästa ställe. Lite nervöst hur skulle det se ut där?
Parkera. Ut och kolla havet. Beslut. Vi kör!
På med våtdräkten, skor, huva, handskar. Vaxa brädan en sista gång och en snabb promenad till “vårt” spot. Vi körde här förra året och scorade små men många fina vågor. Idag var det större och med peppade ögon såg vi flera bra set rulla in. Äntligen dags för årets Sverigepremiär.
Kom på mig själv med att stå i strandkanten och vänta på att havet skulle lugna ner sig lite innan jag hoppade i. Väntade och väntade. Sist jag surfade var på Maldiverna med varmt vatten och 14 sekunders period mellan vågorna. Lägg till lättläst revsurf utan vind och ni fattar att jag tvekade. Jaha, bara att kasta sig i och börja paddla. Oj, vilken tjock dräkt och klumpiga handskar och knöligt vatten och mycket vind och kallt och vingligt och bråttom och 3 sekunder mellan vågorna och vågor överallt. Ni fattar. Nybörjare på nytt.
Nåja, det ordnade till sig lite och ett par åk blev det i alla fall. Efter två och en halv timme började 6 graders vattnet att ta ut sin rätt på orken. Dags att gå upp för lite varm dryck. Efter en paus var jag nöjd (läs trött, slut och kanske lite besviken på min insats). Fredrik hoppade i en sväng igen och scorade ett par fina vänstervågor.
Slutsats: Maldiverna var löjligt lättsurfat. Sverigesurf är en helt annan grej och för mig ett uppvaknande att likna vid en örfil. Smack!
Hemma igen och uppdateringen av vädersidorna fortsätter. När blir nästa surftillfälle i Östersjön?
