Mer läsning om dagen och Rikgränsen finns i tidigare inlägg Riksgränsen, snowboard och hemligheter från förr.
Efter ett år av uppbyggnadspepp var det nu dags att på allvar visa vad du går för. I bana. På tid. I dimma. Snart skulle många gamla rävar få ett brutalt uppvaknande och kvitto på hur mycket (eller lite) åkning man haft sen den senaste tävlingen eller sponsorbrädan. De interna uppgörelserna var många och pressen enorm. Illegal vadslagning pågick med omsättning som skulle göra vilket internationellt spelbolag helt gröna av avundsjuka. Det spelades på både tider och placeringar och några var redan innan start besvikna på sina höga odds.
Men. Med 200 startande är det bara ett fåtal som kan vinna och syftet med tävlingen är inte bara att utse vinnare. Hela veckan och helgen är en enda stor kavalkad av snowboardälskande människor i alla åldrar. Det skottas i norgesvängen där internationella proffs, locals, ungdomar och vuxna kör på samma hopp och har kul tillsammans. Och där är kanske själva essensen av veckan. Köra tillsammans. På allt. Överallt.
Dagens fairplay stod förra årets seniorvinnare Jakob Wilhelmsson för. Missade en port i dimman där ingen såg men berättade det direkt i mål och gav bort en given plats i finalen. Snyggt gjort av Jakob och ett föredöme för alla.
Juniorer
1. Samuel Millqvist, 1.22.01
2. Ruben Rosenfors, 1.36.36
3. Sven Lindmark, 1.40.60
Dam Masters
1. Maria Danielsson, 1.33.90
2. Anna Ståhlkloo, 1.34.14
3. Maria Wilhelmsson, 1.34.21
Dam Senior
1. Ylfa Runarsdottir, 1.26.84
2. Julia Lundberg, 1.40.33
3. Rebecca Bodin, 2.25.38
Herr Senior
1. Sven Thorgren, 1.14.67
2. Fredrik Evensen, 1.17.03
3. Stefan Karlsson, 1.17.10
Herr Masters
1. Pontus Ståhlkloo, 1.14.60
2. Peter Vinter, 1.18.91
3. Ingemar Backman, 1.19.34
Herr Real Masters
1. Henrik Jansson, 1.19.18
2. Petter Levin, 1.31.90
3. Ulf Mård, 1.44.39
Stort tack till Transition, Riksgränsen och alla grävare för ett av Sveriges roligaste snowboardevent. Vi ses nästa år igen.
Dagen bjöd precis som igår på växlande väder och nu var det dags för kval. Alla utom juniorerna och seniorerna skulle köra ett åk i banan på tid för att kapa fältet till morgondagens finaler. Om det i går var kramkalas och uppsluppen stämning var det idag många nervösa skratt på start. Flera i mastersklassen har inte tävlat på 15 år och många vittnade om fjärilar i magen.
jag har ju varit nervös sedan kl.12, anonym i real masters (43 år och upp)
Trots pirr i magen, blodtrycksfall, illamående, mjuka knän och andra symptom på nervositet gjorde alla sitt bästa och tog sig ner i banan. Fullständiga kvalresultat från dagen hittar du på Transition.se
Efter kvalet började kvällens aktiviteter med vernissage och snowboardrelaterade bilder från åren 1995-1997 signerat Calle Eriksson. I Grönan var det senare Sverigepremiär av norska snowboardfilmen 1997 Forever.
.
Varför detta hysch hysch kring var spotet ligger? För att förklara måste vi gå tillbaka i historien och det glada 90-talet. I mitten av 90-talet var Riksgränsen stället dit alla proffs och internationella filmcrew vallfärdade för att få årets sista trick på film. Att göra det i midnattssol långt norr om polcirkeln var annorlunda och ryktet spreds om alla möjligheter berget med omnejd gav. Kring de första campsen 90-91 var det inga problem att hitta nya okörda drivor i liftområdets närhet. Men i takt med att fler och fler snowboardfilmer och photoshoots ville vara med och dela på kakan blev det svårare att hitta orörda spots. Alltid var det någon som hittad dit före och byggt hopp. Fanns bara en sak att göra. Leta längre bort och på ställen där inget kunde tänka att det fanns något att åka på. I samband med detta blev alla hemligare om vart man skulle under dagen. Just det här spotet ligger någonstans i närområdet men är nästan helt osynligt till du är bara några tiotal meter ifrån. Mer säger jag inte!
En perfekt session med bara tre personer. Markus, Ingemar och jag. Vinden under vintern gjort sitt jobb och det shapades bara i ett par minuter. Drop in!
Ledtråd: rostmacka
Men först, alltså vad är med Norge och deras fjordar och berg? Vackert så man kan dö och Narvikfjället är inget undantag där det ligger precis ovanför Ofotfjorden. En snabb gondol och en långsam stollift tar dig upp till 1003 meter över havet och ger anläggningen en fallhöjd på totalt 886 meter. En promenad på 200 extra höjdmeter tar dig till klassiska offpistområdet Mörkhåla. Den sparsamma användningen av pistmaskin ger mycket offpist inne i liftområdet. All åkning med bedårande fjordutsikt.
Utsikt och offpist i all ära. Vi var ju här för att tävla.
Hur gick det nu i tävlingen? Fick svenskarna norskdäng igen?
Nja, som Julius Cesar ungefär sa: Vi kom, Vi såg, Vi segrade.
1. Stine, 2. Jorunn, 3. Viveke
1. Pontus, 2. Markus, 3. Andreas (inte på bild, han var på Rema 1000 och köpte afterskidricka)
Ett inlägg med många fina bilder i en saftig buffé tillsammans med ett antal qoutes. Kan det lindra min PTSD (Post Traumatisk Surfsyndrom). Nja, drömmer mig redan bort till nästa resa. Under tiden missbruk av momondo och sökningar till surfrelaterade destinationer.
Om du har missat något inlägg från resan så har du lata länkar här: Dag 1, Dag 2 Dag 3, Dag 4, Dag 5, Dag 6, Dag 7, Dag 8, Dag 9, Dag 10, Dag 11 och Dag 12.
Och än en gång tack till hela gänget för en oförglömlig resa. Tack!
det finns ju sådana här valhajar som käkar atoller, anonym
här behöver man inte en snorkla, som att stå bredvid ett akvarium, Fredrik och Jon
om en kvart skruvar jag på dom igen (akupunkturnålar), Klas
Schysst, Mattiaswhere is Dhony?, Kapten
what´s da happs, Kiko
hålla andan är ju skitsvårt, på land klarar jag bara tre minuter, Klas
Idag var det grunt, Erik
Tomos nano gick bra, Kenneth
det där var inte så smart, fota utan minneskort, anonym
Go ahead Go Shred, Chandler
skulle vara för jävligt om man drog av hälsenan i Doha, Jon
tuba tuba tuba, hejarklacken på inside section
mmmm, eukalyptus, Fredrik
Efter sista solnedgångssurfet igår lättade kapten ankar och körde hela natten norrut och upp mot Malé. Rätt skönt att slippa slösa surftid genom att ta de långa sträckorna nattetid. En extra aftersurföl på taket med fler skrönor och historier om surf och surfresor. De trötta kropparna med slitna axlar och skuldror gjorde att i princip alla gick och lade sig redan kl. 10.
Det som sticker ut på resan enligt mig är surfet. Ingen på hela båten har någonsin på någon tidigare surfresa åkt så mycket på brädan som denna gång. För några pratar vi timmar i stället för minuter i total vågtid. Tänk dig själv: 10 personer på ett och samma spot som levererar i flera dagar utan någon annan i vattnet. Surf varje dag och många dagar tre sessions om dagen. Vissa dagar 2+3+3 timmar i vattnet. Alla på båten har helt klart tagit sin surfin till nästa nivå.
Fantastiskt. Episk. Super. Mega. Och Så Vidare.
Just nu sitter vi på båten i Malé. Tar det lugnt på taket för att om några timmar ta dhonyn en sista gång, inte till surf tyvärr, utan in till flygplatsen för incheckning och hemresa.
Stort tack till alla på resan och framförallt tack till Magnus som styrt upp allt med bokning av båt, kontakt med Edvin på clearwatersurftravel och allt annat fix som krävs på en sådan här resa. Tack!
Från vänster:
Mattias, Fredrik, John, Jocke, Klas, Jon, Magnus, Kenneth, Pontus, Erik
Idag hade varit skönt att ligga kvar i sängen när mobilen ringde kl. 0535. Men bara tanken på surf gjorde det lättare att studsa upp. Kaffe, kex, solkräm, hatt, revskor, rashguard och samling på Dhonyn. Rullade in lite fina set men ingen större storlek än.
Eller rättare sagt förmiddagssession eftersom ett gäng var i vattnet redan 0930! Full session på tre timmar fram till lunch. Nu börjar det visa sig att hela gänget har surfat i 8 dagar. Nästan inga vågor passerar tomma och alla har tagit sin surfing upp en nivå från tidigare.
Bästa session hittills på resan! För alla. 3 timmar lång till solen gick ner. En person låg kvar i mörkret och det var bara minuter innan han försvann ute på havet. Den yngsta på resan såklart. Själv testade jag en av lånebrädorna från Surfers i Varberg. Gick ner i både volym och längd. En Firewire Spitwire 6.0. Kämpade i en timme innan jag fick till timingen men sen blev det åka av. Kändes som en skateboard och brädan var lättare att jobba med på vågen.
Bästa surfdagen hittills och i morgon är vi kvar och surfar vidare på samma ställe. Peppet är enormt i hela gruppen.
Dagens frukostmacka gjorde Klas. Dubbelt rostbröd med omelett och sockerkaka.
Men vad är det här? På väg ut till spotet ser vi en annan surfare i vattnet. Nej, två, tre, fyra, fem. Väl framme hoppar vi i och paddlar ut. Visar sig att det är en australiensk pappa med sin tre söner och en lokal surfguide. En kort nick till hej och sessionen är igång.
Helt klart svårare att få vågor med 5 personer till i vattnet. Aussies är inte direkt dåliga på att surfa men svenskarna tog för sig och fick vågor. Killarna frågade hur länge vi skulle stanna och blev förvånade över att vi bodde på en båt. Och avundsjuka. Fast och andra sidan bodde de på femstjärniga resorten Six Senses Laamu.
Eftermiddagens snorkling toppades av med en pittoresk grillmiddag på ön bredvid båten.
idag var det grunt, Erik
Tomos nano gick bra, Kenneth
här behöver man inte en snorkla, som att stå bredvid ett akvarium, Fredrik och Jon
Har genom åren byggt upp en ibland nära på sjuklig besatthet av olika brädor. Snowboard, skateboard och numera surf. Försöker leva efter devisen "active for life".