LBS32

Äntligen dags för final och  med det pirriga ben. Spännande förhållanden i banan men det visades än en gång att DALAPOWER är att räkna med i internationella snowboard sammanhang.

The Legendary Banked Slalom i Mt Baker, WA, USA, en av de mest kultförklarade snowboardtävlingarna. Tredje gången gillt och efter förra årets seger i Tenjin banked slalom i Japan var startplatsen klar sedan länge.  På årets resa är vi tre svenskar på plats och förutom själva tävlingen siktar vi på att köra så mycket vi orkar i Mt Bakers mytomspunna friåkning. Häng med varje dag här på bloggen och självklart på Instagram.

Finaldag

Sol, fint väder och det skulle inte bli några problem med sikten idag. Tidigast start för oss kl. 11:50 och det konstaterades snabbt att bästa uppvärmningen var en repris på gårdagens hike till toppen. Sagt och gjort. Upp till toppen och ett par obligatoriska kort på Mt Baker. Hittade några orörda svängar på vägen ner till startområdet och nu var både ben och själ varm. Snart dags för start och en snabb koll med termometern visade vilken toppvalla som var bäst för dagen. (Ja, du läste rätt. Jag har köpt en speciell termometer för att mäta snötemperatur…..hörde jag nörd?!)

Pontus

Åk 1

Ni har hört det förut. In i startbåset och iväg. Planen var att köra högt i alla kurvor eftersom det var slagit och isigt nära portarna. Ingen unik strategi i banked slalom men i alla fall värt att upprepa för sig själv varje gång. Nåja, satte övre delen bra men tappade rytmen längre ner och med det även min strategi. Började att gena i kurvorna och resten av åket hade inget speciellt bra flyt även om det ordnade till sig mot slutet. In genom målsnöret och direkt upp till starten för andra åket. Enligt tiden på tavlan var jag ändå trea efter första åket.

Åk 2

Skärpning och håll dig till planen var planen inför andra åket. Håll hög och fin linje genom alla banks oavsett vad som händer. Pang på och övre delen satt bättre än första åket. Så även nästa sektion. Ånej, tappade fästet och snurrade nästan runt men klarade att hålla riktningen framåt i alla fall. Plockade upp rytmen snabbt och sista delen av banan kändes snabb. Frågan var bara hur mkt misstaget kostat i tid. Som vanligt får man inget svar på det förrän på prisutdelningen.

Hur gick det för Peter? Två mycket fina åk och efter det första låg han trea på listan. Även här blev det en nervös väntan på prisutdelningen och under eftermiddagen passade vi på att köra Mt Bakers pister. Carving och sidehits överallt!

Prisutdelning

Lodgen full till bristningsgränsen med överpeppade amerikaner och du förstår att stämningen var på topp. Hela 19 olika klasser men trots det en underhållande och effektiv prisutdelning. Lite nervöst när det närmade sig våra klasser. Peter var först ut med Mid Masters och här skulle topp tre skulle upp på scenen. Boom där satt den och Peter ropades upp och fick ta emot det mycket åtråvärda priset som består av en rulle silvertejp. Kan låta lite simpelt men är ett av snowboardvärldens finaste priser.

Till saken hör också att Peter därmed är den andra svensken genom tiderna som bärgat hem priset. Senaste gången var det Jakob Wilhelmsson och närmare bestämt när han vann juniorklassen 1996 och 1997. 

Dags för mig att få domen och fanns det en chans till placering? I Pro klasserna tar man upp fler på scenen och 5 namn skulle ropas upp i Pro Masters. När 5e platsen ropades upp inklusive tiden förstod jag att jag var med i toppen eftersom min första final tid var bättre än femmans tid. Innan jag hann fundera något mer på det var det mitt namn i högtalarna och 4e platsen var ett faktum. Lite snopet att missa tredje platsen med bara 3 hundradelar och även om jag inte var helt nöjd med något av åken så kommer jag (och Peter) med största sannolik bli inbjudna till nästa års upplaga av Mt Baker Banked Slalom.

Fullständiga resultat från tävlingen hittar du på här

Sammanfattningsvis en riktigt bra tävling och visst kan vi konstatera att all åkning i cykelbanorna i hemmabacken Gesundaberget gett resultat. DALAPOWER!

Dags för andra kvaldagen här på The Legendary Banked Slalom i Mt Baker. Dagen gick under måttot “ut på tur aldrig sur” och bjöd på fantastisk väder. För den med koll på läget fanns det möjlighet till årets utmaning i banan.

The Legendary Banked Slalom i Mt Baker, WA, USA, en av de mest kultförklarade snowboardtävlingarna. Tredje gången gillt för mig och efter förra årets seger i Tenjin banked slalom i Japan var startplatsen klar sedan länge.  På årets resa är vi tre svenskar på plats och förutom själva tävlingen siktar vi på att köra så mycket vi orkar i Mt Bakers mytomspunna friåkning. Häng med varje dag här på bloggen och självklart snabba uppdateringar på Instagram.

Till topps

Sol, blå himmel och direkt upp till starten på banan. Konstaterade att våra respektive kvalåk skulle starta först om ett par timmar och beslutet om att hika upp på toppen ovanför anläggningen var ett lätt. Efter en ganska brant promenad var vi uppe, utsikten var enorm och det “riktiga” Mt Baker tornade upp sig en bit bort. Du behöver inget tränat öga för att se potentialen i terrängen runt om och än en gång bekräftas varför Mt Baker är så känt för åkningen utanför liftsystemet. Efter de obligatoriska bilderna på toppen var det dags att köra. Någon enstaka decimeter snö på en hårt bas var inget episkt puder men några ospårade svängar fanns i alla fall på vägen ner. 

Kvalet

Dags att få köra banan i sol och med perfekt sikt. Skönt och eftersom jag redan var klar för final var dagens åk av bonuskaraktär. En möjlighet att testa gränserna lite grann kanske? Nja, planen var att försöka köra högt i banksen och att kanske nypa lite tightare i några svängar i slutet. In i startbåset och iväg. Bra flyt i första svängarna och hoppsan det är snabbt före idag. I fjärde svängen var jag lite för ivrig och hamnade i ingången av kurvan för nära porten. En liten stoppsladd var ett faktum och jag tappade lite av rytmen. Ingen fara egentligen och resten av åket försökte jag köra på lite hårdare vilket resulterade i ytterligare några minimisstag. Väl i mål hade jag förbättrat gårdagens tid med ca en halv sekund. Helt ok men med tanke på att gårdagens åk var i dimma och snöfall var förbättringen för liten.

Pontus

Peter var också finalklar efter gårdagens kvalåk och kunde köra avslappnat. Levererade ett mycket snyggt åk och förbättrade sin tid med runda slänga 3 sekunder.

Peter

Joel hade mer press på sig och skulle behöva förbättra gårdagen åk med ett antal sekunder för att ta sig vidare till final. Började åket snyggt och passerade kurvan där gårdagens misstag stal tid utan problem. Dessvärre blev det ett mindre stopp mot slutet av banan precis innan ett långsamt parti och där kostade det många sekunder. Förbättrade tiden rejält från dagen innan med det räckte tyvärr inte och finalplatsen var om intet.

Joel

The fakie race

Den mytomspunna, legendariska och halvhemliga tävlingen i tävlingen. Att köra banks kan vara svårt och varför inte spetsa till det med att köra baklänges? Ett fåtal (15st) utvalda betalar 10 dollar per person i dricks till banbyggarnas avslutningsfest. Jag lyckades var med även i år och jisses vilken upplevelse det blev. Normalt sett är får jag säga att mina switch skills är ganska bra. Årets fakerace var dock en redig käftsmäll och det var många år sedan jag kände mig så dålig på bräda. Åket började bra men redan efter ett fåtal svängar började jag nästan skratta. Solen hade lämnat banan och efter en hel kvaldag var den sliten och hal (?!). Tog mig ner men enligt mig helt utan hedern i behåll. I målfållan vittnade de andra som var med att det var helt sjukt svårt i år och skrattande beskrevs olika konstiga kroppspositioner. Nåja, blir skönt att köra banan framlänges i finalen!

Finalerna

Två åk och det bästa räknas. Andra åkets tid håller man på till prisutdelningen. Okomplicerat koncept och det är bara att köra sitt snabbaste. Bara och bara. Skönt att som svensk inte ha samma prestigepress som amerikanerna där en topplacering klassas nästan lika högt som ett OS guld. Planen är egentligen densamma som under hela förra året “smooth men snabb”. Att sätta ett bra första åk för att sedan ha möjligheten att köra på lite hårdare i andra. Det är ingen idé att krångla till det och devisen att hålla det enkelt och okomplicerat brukar vara ett vinnande koncept i banked slaloms.

Missa inte att följa mig på Instagram, där finns det snabbare uppdateringar från Mt Baker!

Äntligen är det dags för årets höjdpunkt för en banked slalom nörd. På plats i Mt Baker för 32:a upplagan av the legendary banked slalom och den aningens nervösa första kvaldagen. Skiftande väder och farlig friåkning. Allt fick plats under första tävlingsdagen.

The Legendary Banked Slalom i Mt Baker, WA, USA, en av de mest kultförklarade snowboardtävlingarna. Tredje gången gillt för mig och efter förra årets seger i Tenjin banked slalom i Japan var startplatsen klar sedan länge.  På årets resa är vi tre svenskar på plats och förutom själva tävlingen siktar vi på att köra så mycket vi orkar i Mt Bakers mytomspunna friåkning. Häng med varje dag här på bloggen och självklart snabba uppdateringar på Instagram.

Vilka är här?

Lugn, det blir en genomgång av kvalåket men det är på sin plats med en liten presentation av svenskarna på plats. Efter att flera svenskar prövade lyckan i startplatslotteriet tidigt i höst var det två personer som hade fru fortuna på sin sida. Peter Vinter från Gesunda och Joel Ahlqvist från Kiruna. Två rutinerade brädåkare med en bit över 25 års åkning i benen. Allt från den de tidiga Craig Kelly campsen i Riksgränsen, den tidiga Sverige cupen och respektive hemmabackar Gesundaberget och Loussabacken har format åkningen hos herrarna. Vi snackar gedigen åkning och mycket rutin. Hur långt kan det räcka i Mt Bakers hårda konkurrens?

Joel, Peter, Pontus

Kvalet

I Mt Baker är upplägget som följer. Två kvaldagar där man på första dagen tar topp 25% i respektive klass till söndagens final. Andra kvaldagen tar ut resterande 25% och med andra ord är det halva kvalfältet som för köra två finalåk på söndagen och det bästa åket räknas.

Jag var först ut i kvalet av svenskarna och som vanligt var det en spännande väntan fram till startögonblicket. Inte bara lite tävlingsnerver utan även intressant vilket väder och framförallt vilken sikt som skulle bjudas. När min klass startade var det mer eller mindre sol och helt perfekta förhållanden. Skönt. Eller vänta nu. När det var ca 20 åkare kvar till min tur drog det in dimma och började toksnöa. Jaha, det hinner kanske lätta innan min tur? Nejdå, det blev värre och värre och jag ställde in mig på att köra helt på känsla. Mitt tävlingsmotto “smooth men snabb” fick anpassas till att bara innehålla “smooth” I alla fall satt åket utan några misstag om än att det kändes långsamt och försiktigt. Efter en kort väntan i målområdet kom tiden upp och det visade sig att jag ändå kvalat med tredje bästa tid och med det topp 25% i min klass (PRO MASTERS) och direkt klar för söndagens final. Skönt och jag gottade mig lite åt att ettan och tvåan minsann hade kört sina åk i sol.

Pontus

Peter (kör i klassen MID MASTERS) fick lite senare köra i än värre snöfall men fick till ett säkert åk utan misstag och placerade sig 8:a vilket också gav en direktbiljett till söndagen.

Peter

Joel (i klassen MASTERS) startade först i sin klass och hade aningens otur med att det putsades på banan precis innan start. Det snöade kraftigt och bara under de minuter Joel väntade i startbåset hann det lägga sig ett långsamt lager nysnö i banan. Lägg till ett litet misstag på fel ställe och Joel får ta revansch på kvaldag två.

Joel

Vi du grotta ner dig i hundradelar och vilka som kvalade hittar du kompletta listor för alla klasser här.

Farlig åkning?

Nja, men lite kul är det med amerikanska pistkartor där vissa offpist zoner är markerade som om du dör direkt där. Dock hör till saken att Mt Baker har mycket luriga områden inne i anläggningen och även om avspärrningarna bara består av lite rep så är det läge att respektera alla varningar här. I alla fall hann vi med att köra i kanten på Gunners Bowl under förmiddagen och planer smiddes för nästa dag. Hur höga klippor ska vi droppa? Inga alls är kanske bäst men förhoppningsvis blir det några fina åk där imorrn.

Känslan

Inget slår känslan av att vara på The Legendary Banked Slalom i Mt Baker. Klassisk terräng, den uppsluppna stämningen på start, när Britt i startbåset ropar upp dina gamla idoler och du smyger fram för att stalka lite,  snacket i liften och lodgen med locals och proffs du bara sett på bild eller film, tävlingens upplägg, goodiebag med saker du faktisk behöver o.s.v. Listan kan göras lång men jag vidhåller att alla äkta brädåkare skulle må bra av att åka till Mt Baker. Om inte annat för att få uppleva allt väder som finns på en och samma dag….

Missa inte att följa mig på Instagram, där finns det snabbare uppdateringar från Mt Baker!