Hemma i Sverige igen och det är helt svart ute. Längtar tillbaka till solen i Dachstein. Finns inget bättre än att vara på 3000möh
Inte min favoritmånad.
Movember.
nästa år blir det utomlands
Men det har jag sagt i många år nu. Nästa gång.
Yes, dags att åka snowboard igen. Denna gång en resa till Schladming/Dachstein, Österrike och WST tävlingen Pleasure Jam 2014. Bäst av allt är ändå att jag har en helt ny setup som ska testköras.
Det började dock tidigare med att styra upp resan för gänget som skulle iväg. Tåg tur och retur till Arlanda fixades hos SJ. Ett par snabba sökningar på momondo gav Lufthansa äran att ha oss som gäster mellan Arlanda och München. Perfekt. Direktflyg och ett flygbolag som inte får frispel när boardbagen ska checkas in. Bokade boende med turistbyrån i Schladming och hyrbilen på Rentalcars.com. Högsta vinsten på hyrbil även denna gång eftersom Avis hade den goda smaken att uppgradera till en större och bekvämare bil. En VW Caddy blev Mercedes Vito. Score!
Resan ner rullade på och dörr till dörr tog det 13 timmar. Ungefär likadant på varje snowboardresa från Dalarna till åkning i Europa. Så länge resan är inom samma dag är det ändå helt ok.
In i lägenheten och nästa dag direkt upp på glaciären för att åka snowboard. Regnade i byn (Schladming) och regnet övergick inte till snö inte förrän vi passerade 2700möh.
Ett litet MEN bara.
Tokdimma!
Jaha, gilla läget och ut i backen. Tur att jag varit här förr, inte helt lätt att hitta på en glaciär i flatljus. Tröttnade ändå efter ett par åk att åka i blindo och började utforska de nya attraktionerna på toppen istället. Schladming/Dachstein har senaste åren jobbat hårt på att hitta på saker för att locka icke utförsåkande turister upp på glaciären (eller är det resturangägaren som jobbat på bra?!). Hängbro, glaciärgrotta och två hisnade utkikspunkter finns att promenera runt på. Min favorit är “stairways to nothingness”.
Nya attraktioner till trots tar dock konstnären Ai WeiWei som vanligt hem priset med att 2010 fraktat en stor sten från Kina upp på toppen Hoher Dachstein. Modern konst när den är som bäst.
Stairway to Nothingness
Nästföljande två dagar bjöd på bluebird och för en novembersvensk utan ens en timme sol senaste veckorna var det dags att absorbera D vitamin. Tävlingen rullade på med kval, semifinal och finaler med en amerikan och österrikiska på förstaplatserna.
Shreddade runt på nya setupen och konstaterade att Dachstein är en liten glaciär med långa liftköer i förhållande till längden på åken. Pratade med en alpinmamma i liften som ändå sa att det var mer folk förra veckan med liftköer på runt en timme. Inte ok.
Bräda/bindningar/skor fungerade som väntat bra och både jag och den längtade lite efter att få köra större backar med mera puder
Ok, jag ska berätta vad som sitter under fötterna: Burton Flight Attendant 162, Burton Diode EST bindningar, Burton Imperial skor. Inga dåliga grejor och tillhör Snowboarder magazines platinum pick 2015.
Plus, Müller rides it. We mentioned that right?
Koppenkarstein 2895 möh
Helt bisarra mängder folk skulle ner samtidigt på lördagsefermiddagen vilket gjorde att vi väntade till sista gondolen kl. 1800. Lite segt men och andra sidan fick vi avsluta resan med en solnedgång av bibliska proportioner. Tack och hej Dachstein för denna gång.
