Dagen efter tävlingen och dags att sammanfatta. Är det årets besvikelse att missa startplatsen till Mt Baker 2017 med två hundradelar? Vad mer finns att fundera på? Framtiden kanske?
I sista sekund bestämde jag mig för att åka ned till Österrike och den tredje upplagan av Kitzsteinhorn banked slalom. En tidigare kontakt med arrangören resulterade med en inbjudan och en intressant detalj med tävlingen är att den bästa tiden får en startplats till Mt Baker Banked Slalom 2017. Ni som har hängt med här på bloggen vet hur sjukt svårt det är att ens få kontakt med Mt Baker och ännu svårare att få vara med i tävlingen. Normalt i Mt Baker är att topp tio i Pro Men klassen är direktkvalade till nästa år. Som bekant ramlade jag i årets final och slutade som 21a. Ingen garanterad plats nästa år alltså.
Hemresa
Efter en sen middag med volcomgänget var det ett enkelt val att inte gå vidare till den uppstyrda festen. Tråkigt kan man tycka. Rutinerat säger jag. När min väckarklocka ringde rumlade det i samma sekund in ett gäng partyprissar på hotellet. Gissar att min dag är betydligt fräschare än deras.
Snabb frukost och ännu snabbare bilåkning på Tysklands stolthet. Autobahn. I god tid på Münchens flygplats och dags att checka in. Som ni ser på bilden nedan vann jag en bräda och lite annat. Boardbagen var över full på vägen ned och nu var den helt överlastat. Kunde ha blivit ett problem vid incheckningen men jag tog till ett klassiskt trick. Upp med väskan på vågen men låt den ligga lite på listen och som ett i ett trollslag vägde den bara 15kg. R u t i n e r a t.
Ok efter en god natts sömn kontrollerades besvikelsefaktorn. Nä, låga värden och ett konstaterande att vurporna i Mt Baker sved mycket mer. En annan gång har jag hundradelarna på min sida.
Topp tre
Dam
- Chloe Sillieres 1.07.67
- Conny Bernet 1.09.76
- Ana Rumiha 1.10.80
40 and over
- Pascal Imhof 1.04.87
- Ivo Gmur 1.04.93
- Peter Bauer 1.05.13
Open
- Michael David 1.02.90
- Pontus Ståhlkloo 1.02.92
- Arthur Longo 1.03.27
- Ludde Billtoft 1.03.82
- Levi Luggen 1.04.38
Stort tack
Till Jan Prokes på Volcom som styrde upp hela grejen. Tack också till alla shapers och till Active By Leitners för grym service
Framtiden
Nästa gång på snö blir under Riksgränsen banked slalom och efterföljande King of the hill reunion. Blir garanterat kul och garanterat väder. Annars kluras det på en hel del planer inför nästa år men det är något jag får återkomma till framöver. Banked hybris anyone?!
Dagens reflektion
Österrikarna är kanske världsbäst på afterski. Vilket känns på spritångorna i liften på väg upp till backen. (alltså jag pekar inte ut ett något enskilt land egentligen utan resonemanget är av generell karaktär)
Gillar du det här och vill ha mer frekventa uppdateringar är det dags att följa mig på Instagram.
Resor, Snowboard
Kitzsteinhorn banked slalom 2016, Dag 3, Tävlingsdag och sportklyschan nr. 1
April 30, 2016
Äntligen tävling och dags att köra snabbt i banan. Bluebird och sol hela dagen. Sportklyscha nr1? Resultat? Mt Baker? Läs vidare.
I sista sekund bestämde jag mig för att åka ned till Österrike och den tredje upplagan av Kitzsteinhorn banked slalom. En tidigare kontakt med arrangören resulterade med en inbjudan och en intressant detalj med tävlingen är att den bästa tiden får en startplats till Mt Baker Banked Slalom 2017. Ni som har hängt med här på bloggen vet hur sjukt svårt det är att ens få kontakt med Mt Baker och ännu svårare att få vara med i tävlingen. Normalt i Mt Baker är att topp tio i Pro Men klassen är direktkvalade till nästa år. Som bekant ramlade jag i årets final och slutade som 21a. Ingen garanterad plats nästa år alltså.
Tävlingens format
180 deltagare i lite olika klasser. Jag valde att köra i open klassen för att få möta dagens snabbaste åkare som antagligen körde i den klassen. Alla klasser fick ett åk och topp 60 fick ett till åk. Bästa tiden under dagen gällde som resultat. Andra åket med topp 60 var alltså ingen final.
Åk 1
Startade tidigt som nummer 15 och det var ingen nackdel. Med tanke på den gassande solen skulle banan med största sannolikhet bli långsammare och långsammare under dagen. Droppade in och planen var klar. (alltså planen var klar innan jag droppade in). Inget åk på säkerhet eftersom jag anade att nästa åk skulle bjuda på långsammare snö. Satte åket bra och gjorde inga speciella misstag. Fick en tid och speakern sa något om att det var snabbt. När första åket var klart smög jag upp till tidtagningskillarna och frågade hur jag låg till. Tvåa och två hundradelar efter ettan. Sjukt tight och nu blev jag taggad på andra åket.
Åk 2
Banksen blev bättre och bättre under dagen och det verkade inte som att snön var speciellt långsammare. Lite mjukare i kurvorna men var det inte lite bättre släpp i snön? Bara att fixa till brädan och planen inför andra åket var som följer. Ösa på allt som går och försöka chansa lite utan att skära fast i den något mjukare snön. Jag hade redan en bra tid och allt handlade bara om att sätta den bästa tiden. Satte ett riktigt bra åk och kände att det inte fanns något mer att göra än att vänta på resultatet. På traditionsenligt bankedmanér höll man på tiderna från andraåket till prisutdelningen. Inget är som väntans tider.
Resultat
Efter en nervös väntan under prisutdelningen i alla andra klasser var det dags oss i open klassen. Speakern ropade upp 5an Levi Luggen och den lite överraskade Ludvig Billtoft som 4a. (Ludde körde dagens längsta bräda 183cm, kolla bilden ovan) Sen var det dags för topp tre. Spänningen var olidligt när speakern tog fram mig, Arthur Longo och Michael David utan att säga våra placeringar. Ska erkänna att jag fick puls och Longo ropades upp som trea. Skulle mitt andra åk räcka för att ta första platsen? Nä, det var tiderna från första åket som var de bästa för dagen och lite snopet är jag tvåa med bara 2 hundradelar från förstaplatsen och den mycket eftertraktade startplatsen till Mt Baker Banked Slalom 2017.
Aningens antiklimax men ändå sjukt nöjd med mina åk och det var inget i åken jag kunde ändra på. Att komma tvåa i ett startfält på drygt 180 måste också vara godkänt. Startplatsen till Mt Baker fixar sig säkert ändå. Det gick ju förra gången.
Hur var det nu med den där sportklyschan? Jodå, här kommer den.
det är små marginaler
Dagens reflektion
Att snowboardlegenden Peter Bauer fortfarande kör snowboard med äran i behåll och en tredje plats i klassen “40 and over”. Respekt.
Gillar du det här och vill ha mer frekventa uppdateringar är det dags att följa mig på Instagram.
Resor, Snowboard
Kitzsteinhorn banked slalom 2016, Dag 2, bluebirdbonanza och kallpuder
April 29, 2016
Vaknade tidigt av peppet som byggts upp under veckan hemma. Frukost tillsammans med arrangören och iväg upp till backen. Hur skulle banan se ut och fanns det chans att ta ett par åk? Kitzsteinhorn banked slalom 2016 är igång.
I sista sekund bestämde jag mig för att åka ned till Österrike och den tredje upplagan av Kitzsteinhorn banked slalom. En tidigare kontakt med arrangören resulterade i en inbjudan och en intressant detalj med tävlingen är att den bästa tiden får en startplats till Mt Baker Banked Slalom 2017. Ni som har hängt med här på bloggen vet hur sjukt svårt det är att ens få kontakt med Mt Baker och ännu svårare att få vara med i tävlingen. Normalt i Mt Baker är att topp tio i Pro Men klassen är direktkvalade till nästa år. Som bekant ramlade jag i årets final och slutade som 21a. Ingen garanterad plats nästa år alltså.
Minnen från förr
Jag har faktiskt varit i Kaprun två gånger tidigare på summercamp. Kuriosa är att min första sponsor, butiken Active Pro Stuff, bjöd på första resan ner. Idag hade man kanske kallat det för en övergångssumma eller liknande. Det var en lång bussresa genom Europa och så här i efterhand kan man konstatera att det var ett snowboardgäng som skulle vara involverade i branschen under många år. Några som åkare andra som entreprenörer. Kolla in bilden. Känner du igen någon?
Annars är det bara bergen som är sig lika där uppe. En hel hög med nya liftar och restauranger och nere i byn var det bara det där Italienska glasstället jag kände igen. Det förstås, den blåa himlen är kvar precis som jag minns den.
Bluebird bonanza
Lite märkligt ändå att köra kallpuder i slutet av April. Ska man vara lite kinkig missade jag den bästa dagen (som var igår) med sol och 70cm nysnö. Men som den puderräv man är kollade jag ut ett potentiellt åk där det fanns lite orörd snö. Första åket på dagen var både brant och löst. Win.
Ner till banan för att kolla läget. Jodå, här verkade det bara vara att droppa in och köra på. Uppenbarligen hade det varit ett digert jobb att skotta undan allt puder och underlaget var en aningen löst. Runda fina svängar en naturligt ravin gav banan ett skönt flyt. Solen värmde upp snön och efter ett antal åk började banksen att sätta sig. På eftermiddagen kom shapecrewet och började finputsningen inför morgondagens tävling. Efter ett åk i den nyshapade pipen letade jag vidare efter orörda pudersvängar.
Dagens reflektion
Ingen kan afterski bättre än Österrikarna. Upp i backen utan skidor och med lederhausen på benen dricks det öl dagen lång. Dj Bruno spelar Cotton Eye Joe varannan låt.
Game on
I morgon är det tävling och inskrivning vid liften kl 0800. Oj vad tidigt?! Nja, nödvändigt eftersom det är drygt 150 åkare som ska köra under dagen. Som jag har uppfattat det blir det 30 minuter träning, 1 kvalåk och ett gäng vidare till 1 finalåk. Lite oklart hur många som går till final men det klarnar nog imorgon. Vad har jag för förväntningar? Att ta mig till final och där köra ett smooth åk utan några större misstag. Tror att banans karaktär kommer att premiera den åkaren som sätter ett åk med hög linje i banksen och på sätt får en hög snitthastighet. Nu blir det middag med efterföljande vallning.
Gillar du det här och vill ha mer frekventa uppdateringar är det dags att följa mig på Instagram.
Äntligen på väg till Kitzsteinhorn Banked Slalom och dag 1 går åt till att resa. In i den sedvanliga resebubblan och läge att fördriva tiden med poddar och böcker. Hur förberedde jag mig på hemmaplan? Läs mer längre ned i texten.
Bilden ovan är från 2015 års tävling. Photo: Vernon Deck
I sista sekund bestämde jag mig för att åka ned till Österrike och den tredje upplagan av Kitzsteinhorn banked slalom. En tidigare kontakt med arrangören resulterade med en inbjudan och en intressant detalj med tävlingen är att den bästa tiden får en startplats till Mt Baker Banked Slalom 2017. Ni som har hängt med här på bloggen vet hur sjukt svårt det är att ens få kontakt med Mt Baker och ännu svårare att få vara med i tävlingen. Normalt i Mt Baker är att topp tio i Pro Men klassen är direktkvalade till nästa år. Som bekant ramlade jag i årets final och slutade som 21a. Ingen garanterad plats nästa år alltså.
Inför resan
En weekendresa är ingen konst att styra upp och åker du själv är det största problemet att välja tidsfördriv till resan. Ingen kompis att snacka strunt med under tiden ställer lite högre krav på att ta med egen underhållning. En bra bok, P3 dokumentärer, intressanta poddar och en och annan rörlig bild i datorn gör susen. Att plugga in lurarna och försjunka in i handlingen gör att timmar på tåg, flygplats, flygplan och bil passerar obemärkt och snart är du framme. Du hittar länkar till den här resdagens tidsfördriv sist i inlägget.
Annars bestod förberedelserna på hemmaplan mest av att valla in brädorna. Japp, jag tar med båda två och min “gamla” Flightattendant har fått en omgång av slipen på Dalskidan i Sälen. Struktur no. 13 aka Mt Baker strukturen eller som en gammal vän sa när jag kom hem från den resan. “No 13, det betyder otur och det var därför du ramlade i Baker” Jorråserruatt.
Dagens reflektion
Verkligen älskar SAS (och flera andra flygbolag bl.a Swiss, KLM, Emirates, Qatar, British Airways) och deras nya bagagepolicy. 1 väska på 23kg och ta vad du vill. Boardbag, surfbag, skidfodral, golfbag vanlig väska, du bestämmer. Handbagage på 8kg + mindre datorväska och du klarar en ganska lång resa.
Resans tidsfördriv
Poddar: Fill or Kill avsnitt 56, Börspodden avsnitt 140, Spår säsong 3 avsnitt 6 och P3 dokumentär Fallet Marina Johansson
Bok: The Playbook av Mike Bellafiore
Gillar du det här och vill ha mer frekventa uppdateringar är det dags att följa mig på Instagram.
Och nu blir det såklart uppdatering från tävlingen här på bloggen varje dag. Se upp i backen!
Ett par veckor har gått sedan jag kom hem från Mt Baker och LBS30. Har kollat på alla andras uppdateringar och rapporteringar från tävlingen och konstaterar att de var fler än mig själv som var peppade på att ha fått varit en del av 30år jubileet. Här kommer några av mina favoritbilder från resan. Missa inte “här är ditt kylskåp” bilden.
Ni som följt med sedan i höstas har läst om mina idoga försök att få till en startplats i The Legendary Banked Slalom i Mt Baker. 30 års jubileum och tuffare än någonsin att få till en plats. När det bara var veckor kvar kom tillslut det positiva beskedet. Mycket tack vare Transition och möjligen andra kontakter. Har du missat något från rapporteringen hittar du alla dagar här: Dag 1, Dag 2, Dag 3, Dag 4, Dag 5, Dag 6 och dag 7, (finns en puderbonus här).
För fortsatta banked slalom äventyr och annat kul kan du passa på att kolla in min Instagram.
Sjunde dagen på resan (måndag) och hemresa. Bilar ner från Bellingham till Seattle. Tar den långsammare kustvägen och passar på att stanna till vid havet. Tid att kontemplera och tänka på helheten.
Ni som följt med sedan i höstas har läst om mina idoga försök att få till en startplats i The Legendary Banked Slalom i Mt Baker. 30 års jubileum och tuffare än någonsin att få till en plats. När det bara var veckor kvar kom tillslut det positiva beskedet. Mycket tack vare Transition och möjligen andra kontakter. Har du missat något från rapporteringen hittar du alla dagar här: Dag 1, Dag 2, Dag 3, Dag 4, Dag 5, Dag 6 och den sjunde läser du just nu. (finns en puderbonus här)
Mitt resultat
21a på tiden 1.48.63 och alla resultat hittar du här. Finaldagen och mina två åk skrev jag om igår så det blir ingen genomgång av det igen. Det här är mina reflektioner kring resultatet.
Erkänner direkt att jag grämer mig lite över finalåken. Eller egentligen inte det första åket men framförallt det andra. Jag visste om den, för mig, svåra kurvan och lyckades ändå inte att klara den. Att jag vurpade är en sak men jag är säker på att ända fram dit hade jag en riktigt bra tid på gång. Med tanke på kvaltiden och hur de andra körde hade jag ledigt klarat mitt mål med en topp 10 placering. Hade det räckt längre än så? Ingen aning. Här går gränsen för mina spekulationer. Men det här gäller bara om OM är i spel. Och nu var det inte så. Vet också att Terje Håkonsen hade ett bra andraåk på gång men vurpade. Samma gällde för tidigare tvåfaldiga vinnaren Harry Kearney som även han gjorde något misstag.
En intressant detalj är är att jag ramlar två gånger och på samma ställe. Brukar vara väldigt ståsäker och kör nästan aldrig över min förmåga. Tror inte att det har hänt någonsin faktiskt. Funderade en stund på det här och menar att min plan att köra allt jag hade och lite till helt enkelt inte höll ända in i målet. Funderade en stund till på om jag ändå skulle tagit det lite lugnare. Men nej, är helt nöjd med planen att satsa fullt och har med det helt klart fyllt på kontot för personlig utveckling.
Visst var jag äldst i PRO MEN klassen och det är förstås en merit i mångas ögon. Jag ser det faktiskt inte på det sättet utan menar att det finns många exempel där det går att prestera en bit upp i ålder. Hörde jag någon säga Kelly Slater?! (och nej jag jämför mig inte med Slater men han är en inspirationskälla). Kunde jag inte anmält mig till PRO MASTERS klassen och haft större chans till en bra placering? Jovisst, men jag har i alla år sett mig själv köra den snabbaste klassen i Mt Baker och är helt nöjd med det beslutet. Även i PRO MASTERS måste man ta sig ner utan att ramla. (1.48.63 –> 8e plats i PRO MASTERS)
Hur var det nu med Kanadensarna? På prisutdelningen satt jag vid deras bord och en efter en fick gå upp och hämta priser i alla möjliga klasser (det finns många klasser på LBS). När PRO MEN hade sin prisutdelning tog dem upp 9 stycken på scenen. Om tanken slog mig att jag skulle kunna stå där? Japp, för en kort sekund var jag lite bitter på mina vurpor.
Kul annars att Terje Håkonsen (7ggr) och Maelle Ricker (8ggr) fick pris för de personer som vunnit mest i Mt Baker. En snygg glaspokal, självklart utformad som en rulle silvertejp.
Nästa år
Blir det ett nästa år? Nja, lite tidigt att bestämma det resan nu men spontant vill jag såklart åka dit igen. Dock kommer jag antagligen inte ha en färdig startplats till nästa års tävling men räknar redan kallt med att kunna lösa det om jag vill åka. Min snabba kvaltid och att det var en liten snackis om den där snabba svensken gör att det känns positivt. Men man vet aldrig.
who is this swedish guy?, hört från andra deltagare
Dagens reflektion
Nästa gång hyr vi en husbil och bor på parkeringen. Kolla in Transworldsnowboardings galleri på husbilarna.
Sammanfattningsvis
En lång process är till ända och tack till alla som varit med på den långa vägen till startplatsen. Det har värmt i hjärtat med alla hejjarop och peppande kommentarer under resans gång. Faktiskt helt sjukt att det gick att fixa den där omöjliga startplatsen till slut. Att äntligen få köra en av världens (snowboardvärldens alltså) coolaste tävlingar och jag njöt under hela vistelsen på plats. Pudret var en bonus jag bara kunde drömma om.
Nu när jag sitter på flygplatsen i Seattle och snart ska gå ombord på planet mot London känns det nästan lite tomt. Det här projektet har pågått sedan början av sommaren 2015 och nu är det slut. Fast i det stora hela en skön känsla. Jag lyckades.
Sjätte dagen på resan (söndag) och femte åkdagen. Lite puder direkt på morgonen och sedan dags för finalen. Lugn och fin nu, resultatet finns i texten.
Nu är jag äntligen på plats och startklar i The Legendary Mt. Baker Banked slalom. En av världens äldsta pågående snowboardtävlingar med 30års jubileum i år och sedan många år högsta kultstatus. Vägen till startplatsen var lång och krokig men tillslut löste det sig tack vare Transition magazine och möjligen andra kontakter. Väl framme är det dags att njuta av resan, Mt Bakers kända puder och toppa med att köra ett par fina åk i kvalet. Jag kommer att dela resan här på bloggen med dagliga uppdateringar. Missa inget genom att gilla bloggens sida på Facebook.
Femte åkdagen
Vaknar upp till sol (eller rättare sagt mycket tidigare än solen) och efter bestyr som t.ex. frukost bär det av upp till backen. På plats innan liften öppnar och tar första liften upp scorar ett puderåk i ett område som varit stängd senaste dagarna. Bra start på dagen.
Finalen
Nya premisser till det bättre för oss som kör i proklasserna. Efter gårdagens kval kom ett förslag från några åkare om att dra om banan för att slippa den extremt långsamma sista delen. Snabbt beslut av tävlingsorganisationen och banan skulle dras om på slutet. I den här delen var det bättre fart och vi fick faktiskt lite inspektion. Men bara i den nya bansträckningen. Som inte var direkt svår. Bara lite snabbare och näst sista kurvan var riktigt klurig. Planen för dagen var dock att köra för allt vad tygen håller och det i båda åken. Jag ju trots allt uttalat att jag siktar på en topp 10 placering.
Första finalåket
Lagom när Pro Men skulle starta drog det in ett snöoväder. Det lilla uppehållet som blev när klassen innan slutade och vi startade gjorde att de startande skulle få spåra. Jag startade tvåa. Ett helt ok åk men ändå lite svårt att få det där perfekta flytet. Kanske var det flatljuset, nysnön eller att det helt enkelt var första åket i banan för dagen. Åket får godkänt ända tills den där näst sista kurvan. Kör in i full fart, svänger för tvärt, kör i några slag och flyger ut banken. Till pudret. Långt utanför banan och nedanför nästa kurva. Bara att köra rakt ned och ta en diskning. Surt sade räven.
Andra finalåket
Det snöade rejält och jag (och många med mig) tänkte nog att tiderna från första åket skulle vara de snabbaste för dagen. Jag vurpade i första åket och tänkte att allt är ju bättre än en diskning. Med andra ord köra mitt bästa igen. Ut ur starthuset och iväg. Första banksen gick bra. Nästföljande kurvor var riktigt bra och banan har blivit skönare tack vare den fallande snön. Peppad av den bra starten öser jag nu på med riktigt bra flyt kurva efter kurva. Har bra koll på var jag är i banan och planen klar på hur jag ska attackera den kluriga svängen på slutet. I kurvan före ska jag ta ned farten lite för att kunna ösa på igenom nästa svåra sväng. Ett gammal trick från boardercrosstiden. Funkar alltid?!
Bromsade inte tillräckligt och för världens fart ur banken. Klarar det inte och får jordens bakvikt. Gör allt för att rädda situationen och får kasta brädan uppåt för att i alla fall klara porten. Vill ju inte inte åka hem med två diskningar. De blir ett stopp och efterföljande ninjarull. Jag som hade ett potentiellt superåk på gång. Typisk. Andra åkets tider hemlighålls till prisutdelningen så det vara bara att åka ner till parkeringen och byta om. Missförstå mig inte. Jag förväntade mig ingen topptid.
Resultatet
Tiden 1.48.63 gav en 21a plats.
Grattis till 1a platserna i PRO WOMEN och PRO MEN: Maelle Ricker och Mathieu Crepel
Fullständiga listor hittar du här och i ett senare inlägg kommer det rimliga och orimliga spekulationer om tävlingen och resultaten. Bl.a. hur mycket tid tar ett stopp plus ninjarull och hur kändes det att sitta tillsammans med Kanadensarna på prisutdelningen?
Dagens reflektion
När det är finaldag åker jackorna av och alla (jag menar ALLA) tar fram dyraste flourpulvret till brädan. Såg till och med en borrmaskin med borste. Visar på hur mycket prestige det är att vinna här. Och ja. Jag körde utan jacka och med dyrt flour.
Gillar du det här och vill ha mer frekventa uppdateringar är det dags att följa mig på Instagram. Kolla även in Transitions instagram där jag lägger upp en del bilder under resans gång.lm
Stoppa pressarna. På begäran kommer här ett kort klipp med Bakerpuder. Filmat under kvalet på The Legendary Mt. Baker Banked slalom. Jag är i final och en lägre redogörelse för kvaldagen hittar du här.
Femte dagen på resan (lördag) och fjärde åkdagen. Faktiskt ännu bättre puder. Kvalet är färdigkört och ett konstaterande i dagens reflektion. Du hittar kvalresultatet i texten.
Nu är jag äntligen på plats och startklar i The Legendary Mt. Baker Banked slalom. En av världens äldsta pågående snowboardtävlingar med 30års jubileum i år och sedan många år högsta kultstatus. Vägen till startplatsen var lång och krokig men tillslut löste det sig tack vare Transition magazine och möjligen andra kontakter. Väl framme är det dags att njuta av resan, Mt Bakers kända puder och toppa med att köra ett par fina åk i kvalet. Jag kommer att dela resan här på bloggen med dagliga uppdateringar. Missa inget genom att gilla bloggens sida på Facebook.
Fjärde åkdagen
Powderalert och kön till liften var på runda slängar 200 personer 5 minuter innan öppning. 3o cm snö senaste 24 timmarna, att det var lördag, chans till sol och att LBS30 var igång är ett recept för puderhets. På amerikansk manér var det glada tjut och tillrop från både skogen och liften. Bra pepp helt enkelt. Direkt efter mitt inspektionsåk i banan stack jag snabbt bort till Chair 6 och tog ett par riktiga bra åk. Bottenlösa känslan alltså. Helt sjukt mycket folk som körde puder vart än du vände blicken. Skulle tro att allt inom anläggningen var uppkört före kl. 12 och i samband med det blev också snön aningens tung i den nedre delen av berget.
Kvalet
Taktiken var klar. Första åket skönt och smooth för att se hur man ligger till (och kunna åka hem med minst ett trevlig åk bagaget, ramla båda åken var inte ett alternativ). Om åk ett fungerade enligt plan tänkte jag köra på hårdare i andra. Hur gick det?
Första kvalåket
Första åket körde jag så till den milda grad smooth att jag efter halva banan kom på mig själv med att tycka att jag nästan körde passivt. Men det är klart. Alla tips handlade om att köra högt i banksen och att på det viset generera fart. Och om det känns lugnt och fint kan det ändå bli riktigt bra snitthastighet och sluttid. Passerade mållinjen på 2.04.?? och tittade faktiskt inte så noga på hur jag placerade mig (och förresten var det bara ett par tider uppskrivna på tavlan). Det sköna åket var klart. Upp direkt till start och dags för kvalåk nummer två.
Andra kvalåket
Game on, funderade en liten stund om jag skulle dumpa jackan och gjorde det. Inte för att det egentligen spelar någon roll men tävlingskänslan blir bättre. När startern frågade om jag var redo var det helt självklart att svara positivt. Nu skulle det köras. Tog höga linjer i varje bank. Pumpade vänligt men bestämt på rätt ställe och fick in ett riktigt bra flyt. Precis in i den nedre, långsamma delen fick jag ett litet stopp och tappade värdefullt momentum. Jobbade vidare i de sista 10 kurvorna och mjölksyran pockade på uppmärksamheten. Passerade fotocellerna, tittade snett bakåt mot skärmen med tiderna och hann se 2.02.??. Snabbare, javisst men skulle det räcka? Väntade lite nervöst på plats i målet och på att tiderna skulle skrivas upp på tavlan. Efter en stund slutade de att skriva för att nästa grupp var på väg in i banan. Då låg jag delad 4e med tiden 2.02.22. De borde räcka, eller? Inget är som väntans tider och till slut åkte jag ner till Glacier där jag bor. Utan komplett resultat. Men vad kunde jag göra egentligen. Båda åken var gjorda och jag var nöjd med min insatts. Nu blev det till att uppdatera Mt Bakers hemsida 1 gång i minuten tills resultaten publicerades.
Resultatet
Japp, 4e platsen säkrad och jag är därmed startklar för söndagens finaler. Nu j…ar blir det åka av. Nej, vänta. Högt i banksen, pusha hårt på rätt ställe och “stay low”. Hela listan hittar du här. En annan typ av resultat är att antagligen en av säsongen absolut bästa dagar med snowboardtema har passerat. Puder och kvalat vidare till finalen. Allt i Mt Baker.
Dagens reflektion
75 % brädåkare i backen och enligt en local i liften med var det normalt med hälften brädåkare i Mt Baker. Nästa overklig men peppande känsla med den dominansen. I Sverige är det 10% som åker snowboard enligt SLAO.
